Lägesrapport

På midsommarafton.

Som vanligt i en småbarnförälders liv händer oerhört mycket och ingenting.

Stina avancerar fortfarande varje dag och har börjat ta sina första stapplande steg. Visst är det fantastiskt, jag slutar aldrig någonsin fascineras av att allt funkar. Att hennes instinkt säger henne att hon ska hitta en balans - sin balans - och föra den ena foten framför den andra och repetera detta om och om igen. Som längst har hon gått fyra steg och dessutom rest sig från sittande utan att hålla i någonting. Fyra steg. Fyra små mirakel.

Okej, hursomhelst. Nu kommer en sån där halvtråkig lista igen, mest för min skull - det här är ju faktiskt lite som en dagbok för mig.

- Vi kollar charterresor. Jo. Vi snackar alltså oerhört svenskt, tråkigt och faktiskt gärna ganska icke-kulturellt. Dvs inga vandringar, utflykter, safariturer whatsoever. Det vi vill åt är helt sonika solen, att någon städar åt oss, att vi kan dricka och äta vad vi vill, nonchalant slänga det om vi inte tycker om och inte bry oss så mycket. Bada i en schysst pool, plaska med Stinis, ta lurar mitt på dagen och kanske gå på nån lokal marknad där man känner sig snuskigt rik. Helt enkelt. Det verkar som det kan bli Turkiet eller kanske Gran Canaria. Gran Canaria har jag alltid tyckt verkar vara ett riktigt trist ställe så det blir säkert bra.

- Sixten, vår älskade hälsingekatt var ifrån oss i fem dygn. I samma veva tilläggsisolerade vi huset och plockade därmed bort bron till huset. När den sattes på plats igen kom han tillbaka. Märkligt, jag trodde inte katter brydde sig så mycket om sådant. Det är sånt här vi mammor klurar på om dagarna, bara så ni vet.

- Lchf går fortfarande alldeles utmärkt. När jag vill smaska på något gott blir det hallon, jordgubbar eller blåbär med grädde. Mumsfilibabba.

- Stina har en enorm humor. Ibland sätter hon saker på sitt egna huvud, en tröja eller något, och tittar uppmanande på mig med ett snett leende. Hon tar även själv initiativet till tittut och kan ställa sig runt hörnet i ett rum och sedan hoppa fram och storflina med sin ljuvliga lilla mun. Detta kanske är hur vanligt som helst, men jag har fått för mig att hon är lite extra skojsam av sig. Åtminstone är det vad vi hoppas på, fy vad tråkigt att ha en alldeles trist och färglös unge att dras med hela dagarna. Nej, vårt barn måste kunna roa oss.

Och apropå det så ska jag ta reda på monsterblöjan som ligger nere i badrummet och osar, intressant att majs bara slinker igenom lilla magen sådär! Roa oss var det ja.

Gonatt!