Idag, torsdag

Här har man gått och skrutit vilken exemplarisk liten a-bebis Stina är som somnar kl 20:00 och vaknar 08:00 (för er som inte har barn kan jag upplysa om att detta är väldigt bra och framför allt skönt för föräld-ern-rarna).

Så självklart började prinsessan S att prata extremt högljutt och uppmanande runt en sisådär... fem. Alltså 05:00. Och ville inte somna om. Dessutom har hon börjat knöka lite på natten också, hon vill ha välling och helst ska hon sova hos oss. Det här innebär ju naturligtvis mindre sömn för den som inte jobbar, dvs mig just nu, och shit vad jobbigt det är alltså.

Vart tog min a-bebis vägen? Vem är den här ungen, som sparkas och fäktas i sängen, och är det inte lite trots som märks där ibland? Redan?

Jaja, vi klev upp, härjade framför Vakna! som vanligt. Stekte äggröra och lite korv och så åt vi av samma tallrik med en varsin gaffel och ett varsitt glas iskall mjölk medan vi tittade.

Vi åkte iväg till kyrkis en sväng, ganska trevligt, Stina snubblade ner för stentrappan och började blöda lite i kinden men det gick snabbt över. Somnade i bilen på väg hem och ligger nu fortfarande däckad i vår säng.

Själv känner jag mig sådär tjock och lite obekväm idag. Vet inte om det beror på mina jeans som har en fantastiskt dålig dragkedja som bara åker ner hela tiden så det gapar ett stort O mellan benen. Man känner sig inte direkt sexig. Och vad är det med Cheap Monday förresten, jag tycker alla deras jeans blir så i dragkedjan? Nåja, jag ska sätta mig nån kväll och sy om dem allihop, såhär kan man ju inte gå omkring.

Jahapp, plan för eftermiddagen i alla fall - fixa en lätt lunch, något som motverkar den här svällnadskänslan. Ett glas vatten blir bra. Stinas lunch. Slänga i en tvätt. Gå till lekparken. Leka (?). Gå hem. Hänga tvätt. Plocka och dona, dvs flytta krafs från ett ställe till ett annat. Dammsuga övervåningen. Bäst jag sätter i gång.

Men först - sova med Stinafisen såklart.

Vi lchf-ar vidare!

Köttfärs- och böngryta med creme fraiche, mumma!

Josefin

Har ni märkt att jag bytt header?
Just nu befinner jag mig någonstans i ingenkvinnasland. Jag svajar mittemellan att vara mamma Josefin, fru Josefin och att bara vara Josefin. Jag älskar att vara mamma, jag älskar att vara A´s fru men jag är fortfarande och kommer alltid vara bara jag. Nyckeln för mig är att hitta den optimala balansen mellan allt detta och fortfarande gå min väg och inte drunkna i roller.

Man kan tänka på sig själv utan att vara ego - säkert väldigt självklart för många men inte för alla och ibland inte heller för mig.

Jag är jag, hon som älskar att lyssna på favoritmusiken i tinnitushög volym, hon som passar i skogsgrönt, hon som tycker om att sy och har bra känsla för människor. Hon som lagar de grymmaste daimmuffinsen, som direkt kan placera kända personer i filmer och som älskar humor och självironi. Hon som i princip aldrig kör lagligt, kan teckenspråk, spelar lufttrummor till Queens och som inte är rädd för att bli gammal. Som gillar att smutta på ett glas rött, helst ensam på ett café någonstans i en riktigt stor stad, som kan ägna timmar i ett skållhett bad och vars käraste klädesplagg är ett par jeans. I ett år har jag levt för min dotter, min älskade Stina och kommer göra det för resten av mitt liv, men nu är det dags att se lite åt mitt eget håll också.

Välkomna kära läsare, till ett nytt kapitel i min blogg. Det här är jag och döm mig om ni vågar.

Tack Lindex

Dagistankar

Kyrkis har dragit igång igen där vi bor, två gånger i veckan av fikande, jämförande och skönt häng bland ungar och föräldrar. Stina älskar det och jag tycker det är trevligt, det finns många sköna mammor och så finns det några som man kanske inte skulle umgås med i vanliga, barnfria fall men som är behagliga att prata med om just detta centrala: barn. Det kan vara skönt att sänka sin sociala ribba och se bort från egna värderingar, tunga grejer och bara snacka om mer enkla saker som nattning och matrutiner. Varför inte.

Det diskuteras också om de växande barngrupperna på förskolan som finns i trakten och där Stina så småningom kommer gå. Tjugo barn mellan 1-3 år på tre vuxna känns snålt. Alltså jag är imponerad att de ens överlever, de små, att inte en liten kotte glöms bort någonstans och kanske äter ihjäl sig på sand eller så. Jag tycker det är sjåigt att ha koll på två småttingar trots att föräldern är närvarande. Det känns bra att Stina kommer vara två år när hon börjar, så hon har lite koll på sin rultande motorik och kanske kan säga några ord.

Det började pratas om att kanske starta ett föräldrakooperativ förra gången vi var där och entreprenören i mig började spekulera och brainstorma direkt. Vi kom även in på det här med barnuppfostran och hur olika föräldrar kan vara och vilka olika synsätt man har och att detta måste dras parallellt på ett helt annat sätt när föräldrarna helt plötsligt blir delaktig i pedagogiken.
Själv vet jag att jag kan uppfattas som väldigt kylig när det gäller Stina och om hon exempelvis ramlar. Jag anser att jag kan läsa av både situationen och henne väldigt snabbt, och är det ingenting märkvärdigt är jag inte sen med att titta åt ett helt annat håll och låta henne avgöra hur allvarligt det är. Oftast reser hon sig upp och fortsätter leka.
Min åsikt är att jag tror att många föräldrar skrämmer barnet i hur de själva agerar och kanske omedvetet uppmuntrar barnet till att bli ledset och få det att tycka att det behöver bli tröstat. Ibland kanske Stina får gråta lite för sig själv också om hon nu gör sig lite illa. Helt enkelt för att jag vill ge henne en chans att lugna sig själv först, för mig är det vad barnuppfostran just handlar om - att hjälpa sitt barn bli så självständigt som möjligt. (Jag vill tillägga att Stina är ett mycket harmoniskt och förnöjt barn, hon gråter sällan i onödan och är rejält tuff så ni behöver inte ringa soc.)
Sist vi var på bvc frågade till och med sköterskan hur vi hade agerat för att få henne så självsäker, modig och social. Jag berättade. Hon sade att mitt sätt var det optimala, vad nu det betyder, men att förstagångsföräldrar ofta är lite känsligare än när det kanske gäller det andra eller fjärde barnet.

I alla fall. Det här med dagislämningar kan jag bli galen på. Föräldrar som lämnar sitt barn och gör en jättestor grej av sitt avsked. "Ååååh jag kommer sakna dig så mycket, kommer du sakna mig?" och yadayada. Klart barnet blir ledset och får separationsångest.
Och lika de här föräldrarna som sysselsätter sitt barn och sedan smyger iväg. När ska då barnet lita på att föräldern verkligen är där eller har gått?
Nu är jag verkligen inte rätt person att döma detta eftersom jag själv aldrig har lämnat Stina på dagis någon gång. Det enda jag kan referera till är när vi haft barnvakt och varit väldigt tydliga med att glatt vinka hejdå och att Stina dessutom ser oss gå. Inget krimskrams och bomullsinlindning. Hon vet vad som gäller och har aldrig gråtit för att vi gått.

Jag inser också att i och med detta måste jag släppa hela den här dagisgrejen och kooperativ-lösningen, i alla fall om jag själv skulle medverka på något sätt. Stackars barn, jag skulle väl skrämma dem till skräck varje gång för att jag låter dem ramla och lära sig resa sig upp själva.

Jag ber om ursäkt

De senaste inläggen har varit ganska trista - jag har skrivit om sådana saker som jag själv tycker är rätt lamt att läsa om hos andra. Kanske är det min iPhone som är problemet, det är så lätt att bara slänga iväg en kort text utan närmare eftertanke - är någon verkligen intresserad liksom. Nä.

Så. Kort och koncist, jag ska bättra mig.

Sovstund

Mellan 10-11 till 13-14 sover vi, alltså oftast 2,5-3 timmar tillsammans i dubbelsängen.
Det är så sjukt skönt och vad är det med bebisar, de måste utsöndra gos eller nåt för det är nästintill omöjligt att hålla sig vaken.
Det här med att ta en lur borde alla göra, det borde rent av vara lika självklart som lunchtimmen att ha en liten nap på eftermiddagen eller när man nu vill.
För mig är det superviktigt med den här stunden och det märks verkligen om den uteblir. Det känns som man liksom nollas, man vaknar pigg och utvilad och allt man gör senare blir mycket mer effektivt. Bara plus enligt mig.
Sov gott.

- Posted using BlogPress from my iPhon

Grattis till mig på 26 års dagen!

Sixtens present till mig, fint upplagt under köksfönstret.
Antagligen det finaste han kunde tänka sig.

- Posted using BlogPress from my iPhone

På promenad med Stina the clown

Posted using BlogPress from my iPhone

Mobilblogg

Ha! Första gången jag bloggar med mobilen, behöver ju knappt knäppa på datorn längre.
Jahapp, det är morgon, Rachel Ray på tv, inte så bra tycker jag, Stina leker med krack i blöjan. Ska snart byta på henne.
Åt knapersmörstekt äggröra som vanligt och det var gott. Så mycket mer har det inte hunnit hända. Hej så länge!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Balsammetoden

Wow, tre inlägg på en och samma dag. Men hey, mycket är på gång i mitt annars så stillsamma liv och detta måste jag ju självfallet dela med er.

Igårkväll schamponerade jag mitt hår för allra sista gången och ska alltså enbart använda balsam och hårinpackningar för att rengöra mitt barr. Detta är ett försök att få lite struktur på mina röda lockar och vet ni vad, jag tror på det.

Jag har spenderat tusentals, nej tiotusentals kronor på en miljard olika hårprodukter för att ge håret fukt. Alltifrån Eldorados egna femkronors-blask som man tömmer på en tvätt till Redken, Clinique eller Kérastases serie no 3. Det enda jag vill ha, det enda mitt hår behöver är fukt, tänk smör eller majonnäs. Och ändå går det inte. Ändå sloknar det och ser aptrist ut efter någon dag, hårbotten blir irriterad (ibland illaluktande, urk) och det slutar alltid med samma sak. En längtan att bara raka av mig skiten eller låta håret få bli en enda tjock dreadlock som det verkar vilja sträva efter.

Men nu är det slut med det, jag ska helt enkelt gå back to basics och göra mitt hår oberoende av schampon. Jag återkommer med resultatet.

Intressant tal av Stellan Skarsgård

Jag gjorde just ett politiskt test på Kompassen. Många av frågorna kan jag inte riktigt relatera till och vissa frågor hade jag gärna fördjupat mig i, men ändå kändes det på nåt vis mer bekvämt att få en slags bekräftelse i vad jag själv trott att jag lutar åt. Skit i de enskilda partierna kan jag känna, det handlar ju mest om de två blocken, rött eller blått. Fredrik Reinfeldt, aka Alfons Åbergs pappa, känner jag inte mycket alls för, något måste ju hända.

Sist det var val var jag 22 år, dvs vare sig särskilt intresserad eller motiverad att läsa på så mycket. Jag tror jag till och med var bakis på valdagen och glömde bort alltihop. Nej jag hade ju mitt enkla liv, mitt jobb som jag gick till, lönen trillade in som jag var hyfsat glad med, jag var nöjd med det mesta och orkade inte bry mig så mycket om förändringarna. Det viktiga i livet för mig just då var sena partykvällar, tv-spel och schyssta pjucks. Typ. Precis som det ska vara när man är 22.

Fast den här gången är det en enorm skillnad, jag är inte bara äldre, jag är mycket mer insatt och dessutom mamma. På samma gång är det oerhört intressant att se hur det här kommer utveckla sig och framför allt hur resultatet blir, oavsett vilken färg det nu blir.

Fjärtfri tillvaro

A har varit på fjällvandring med elever ett par dagar så jag och lilla S har alltså haft hela dagarna för oss själva. Mitt under förmiddagsluren, som jag också självfallet tar, lägger jag av en riktig brakare (uppenbarligen kolhydraterna som jag tryckt i mig den senaste veckan OCH helgen...). Stina sätter sig yrvaket upp och tittar med klotrunda ögon mot dörren:
"Pa-pa?"

Nåja. Jag har bidragit till väderspänningarna i hushållet den senaste tiden men nu är det ännu en gång dags att återgå till en lukt- och smärtfri tillvaro igen, i det här huset är det inte mamma som pruttar.

Stina Longlegs

Inte så imponerad av vare sig mammas sydda galonbyxor eller gummistövlar.

Ettåringen i tidningen idag

Älskade dotter

För ett år sedan kom du och vände hela min värld upp och ner, jag hade ingen aning om att man kunde känna såhär för en liten skit som du, en liten människa jag hittills bara känt ett litet litet tag.

Grattis älskade, älskade unge på ettårsdagen.

Spaghetti - Work of Art