Jag gjorde just ett politiskt test på Kompassen. Många av frågorna kan jag inte riktigt relatera till och vissa frågor hade jag gärna fördjupat mig i, men ändå kändes det på nåt vis mer bekvämt att få en slags bekräftelse i vad jag själv trott att jag lutar åt. Skit i de enskilda partierna kan jag känna, det handlar ju mest om de två blocken, rött eller blått. Fredrik Reinfeldt, aka Alfons Åbergs pappa, känner jag inte mycket alls för, något måste ju hända.
Sist det var val var jag 22 år, dvs vare sig särskilt intresserad eller motiverad att läsa på så mycket. Jag tror jag till och med var bakis på valdagen och glömde bort alltihop. Nej jag hade ju mitt enkla liv, mitt jobb som jag gick till, lönen trillade in som jag var hyfsat glad med, jag var nöjd med det mesta och orkade inte bry mig så mycket om förändringarna. Det viktiga i livet för mig just då var sena partykvällar, tv-spel och schyssta pjucks. Typ. Precis som det ska vara när man är 22.
Fast den här gången är det en enorm skillnad, jag är inte bara äldre, jag är mycket mer insatt och dessutom mamma. På samma gång är det oerhört intressant att se hur det här kommer utveckla sig och framför allt hur resultatet blir, oavsett vilken färg det nu blir.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar