Sista dagen

Idag var det min sista dag som föräldraledig.

Imorgon börjar jag nya jobbet och det är med lite skräckblandad förtjusning jag kommer kliva in i min roll som chef. Vilka utmaningar kommer jag stöta på, vad kommer bli extra kul och vad kommer kännas lite särskilt svårt? Äsch, för mig är nyckelverktygen att helt enkelt bara försöka vara mig själv hela vägen ut och att förbli ödmjuk utan att för den sakens skull bli mesig. Jag vill ha roligt på jobbet, punkt.

Det ska bli häftigt att bli Josefin igen. Att plocka godbitarna ur två världar. Jag är inte bara mamma men jag är alltid mamma. Och alltid Josefin.

Mina 1½ år hemma har varit helt fantastiska och klart det känns i mammahjärtat att inte få snosa Stinis hela dagarna, samtidigt som jag unnar Andreas den här enkla vardagslunken i att bara vara förälder, att bara sitta på golvet och läsa samma bok om och om igen och äta middag i en timme.

Det ska bli intressant att se vem hon är när hon skolas in på dagis i augusti, förhoppningsvis har hon riktigt starka band till oss båda och att hon är lugn och trygg i sig själv och i oss. Och att hon vet att vi älskar henne, jösses vad jag älskar henne. För mig kommer hon alltid vara min alldeles egna lilla korv och jag kommer fortsätta tvångsgosa med henne tills hon blir tillräckligt stark för att knocka bort mig. Och det är i lika med typ aldrig.