Utflykt och Wallander

Mina föräldrar i annorlunda format. Dessa två risfyllda sköningar låg på köksbordet när vi kom hem från bb, de skulle symbolisera mormor och morfar som i gosedjursform alltid skulle finnas hos Stina. Rätt gulligt tycker jag.

Det är lördagkväll. Maken frågar om vi ska titta på en film, kanske Wallander, jag tittar på klockan. Runt halv nio. Nja... Kanske man skulle ta och gå och lägga sig istället, det är ju rätt sent.
Sen så försöker jag se det liksom utifrån, någon som går och lägger sig strax efter åtta, det är ju löjligt. Kanske är det något som kommer med föräldraskapet? Eller så är det precis så man borde göra när man har en liten bebis. Som det där med att sova när barnet sover. Ha ha! Och när ska man ha tid att vara en vuxen människa som att typ laga mat, borsta tänderna, duscha, bara vara, eller blogga? Eller som nu, titta på en Wallanderfilm.

Ibland kan ju Stina vakna på natten och ligga helt klarvaken, då är det faktiskt rätt skönt om man fått okej med sömn. Som häromnatten vaknade hon och låg och småpratade en stund "aoio" med sin egna, speciella stämma. Vi är rätt noga med att inte tända och inte heller prata med henne, hon ska ju lära sig att det är tråkigt på natten och att det inte är någon idé att vara vaken. Men när hon började göra pruttljud med munnen för första gången var det svårt att hålla sig för skratt, "ptttttttttrrrrrrrrrr..." och så lite småbubblor. Hon pausade när hon upptäckte vårt fnitter och fortsatte glatt och högt. Älskade unge, hon kommer bli en rätt kaxig tjej har jag en känsla av.

Imorgon ska jag iväg till mina föräldrar i Hälsingland på 'hemligt uppdrag', och det är alltid skönt att komma ut och lufta sig alldeles solokvist också. Kunna köra liiite hafsigare, lyssna högt på musik, vrålsjunga och bara vara Josefin en liten stund - det behövs det med.