Det kan räcka med att känna en doft, höra en låt eller se något särskilt för att slungas bakåt i tiden och få den där exakta nostalgikänslan. Man är genast tillbaka till just den där perioden, man får tillbaka samma känslor och tankar. Idag hade jag en sådan upplevelse.
När Stina var en pytteliten bebis brukade jag lägga mig med henne i vår säng och ligg-amma och ha en skiva spelandes, ett 45-minuter långt spår med djungelljud. Idag vid lunchluren satte jag på den igen och direkt var jag tillbaka. Lite vemodigt men samtidigt så fantastiskt och det märktes tydligt att även Stina kände igen de där aporna och palmerna som svajade.
Hösten är också en sådan tid, särskilt kastanjeträd ligger mig varmt om hjärtat. Även gigantiska ekar och andra bladträd med sina otroliga färger och mäktiga stammar. Det är något särskilt med de där enorma träden och deras storhet, jag blir alltid lite blown away när jag stannar och tittar på dem.
Jag tänker på hur jag gick här på grusvägarna, med min musik i öronen och en nyfödd liten Stina sovandes i vagnen. Jag kan inte fatta att det redan gått över ett år.
Andra saker som också har en nostalgisk effekt på mig är höstens krispiga, klara och höga luft och även ironiskt nog avgaser sedan vi bodde i Tyskland och vi barn pendlade till privatskolan i Hamburg med vår chaufför och minibussen. Jag minns att vi åkte igenom ett slumkvarter med för mig främmande ord sprayade på stora grå blockhus för att sedan glida igenom den tjusigare delen av stan med boutiquer och parker. Innocentiapark som låg i närheten av vår skola. För ett par år sedan gick jag där och jag vill verkligen åka dit igen.
När jag känner parfymen Poême eller Oilily.
Och när jag öppnar mamma och pappas linneskåp och känner doften av nytvättade lakan, deras lakan, blir jag fem år igen och ligger nybadad i mitt flickrum. Eller om jag burrar in mig i Sixtens päls minns jag alla våra älskade hundar vi har haft genom åren, särskilt vår vackra schäfer Tilda. När jag känner doften av en cigarett är jag på massor av platser; jag är 8 år på Hansa Park och det är någon i närheten som röker eller jag själv som 19-åring på Sams Bar i Köpenhamn och jag sluddrar glatt med någon jag träffat. Det är fantastiskt hur hjärnan funkar, jag kan fortsätta i all oändlighet med alla dessa trippar jag tar.
Framför allt ska det bli väldigt kul att se allt detta, hela denna barndomsresa, på nytt och genom Stinas ögon i hennes värld. Jag hoppas innerligt att den blir minst lika bra som min.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar