Barnprogram

Det finns många glädjeämnen och välsignelser när det kommer till att ha barn.

Helt plötsligt är det ju exempelvis tillåtet att helt öppet och ogenerat titta på barnprogram, jag älskar verkligen tecknat. Som så många andra ser jag gärna en Disneyfilm eller ett annat spännande sagoäventyr, bara för att inte tala om Astrid Lindgren eller Kalle Anka. Man stimulerar en annan sorts del av sin hjärna än de man vanligtvis använder i sitt normala och vuxna liv, man bibehåller en slags känsla av enkelhet och så blir man påmind om hur underbart det är med lyckliga barndomar. Det räcker att jag känner en doft och så slungas jag direkt 15 år tillbaka i tiden och sitter där och donar med mina Barbiedockor. Det är en fantastisk känsla.

Imorgon får vi äntligen hit en installatör från Viasat som ger oss många fördummande, allmänbildande och härliga kanaler. Viktiga fotbollsmatcher hade nog A inflikat om han hade haft någon talan här. Tre veckor har vi väntat och under tiden alltså enbart haft kanal 1,2, 4 och barnkanalen. De ska få kompensera oss för detta.
Anywho har vi naturligtvis utformat någon slags ritual kring detta på morgnarna - Stina somnar runt 21 och vaknar ganska exakt halv sju. Då börjar ju Bolibompa, en klassiker man känner igen sedan jag själv var liten, även om introt och signaturmelodin inte är densamma. Är det förresten någon som minns hur den var?
Vi avnjuter Drömmarnas Trädgård med Makka Pakka, Upsy Daisy och Igglepiggle. Rätt skön melodi och Stina verkar gilla det där knarkade programmet. För att inte tala om Teletubbies, där kan vi snacka some heavy shit. Eller väl spenderat gräs.
Mina personliga favoriter är Fåret Shaun (både Stina och jag breakar loss på vardagsrumsgolvet när melodin drar igång! Yeah!), Timmy Lamm (vadå rip-off förresten) och Dra mig baklänges. Alltså pappan eller vad han nu är i Dra mig baklänges är ju helt sjukt rolig, vilken oslipad diamant! Han gör ju en massa sköna karaktärer och verkar avslappnad och jag garvar varje morgon åt honom. Kanske han också röker gräs. Troligen.

Vissa grejer kan jag inte se eller höra igen för att de på olika sätt är förstörda p.g.a. kassa parodier. Typ Skurt, Björnes magasin, Televinken eller Ferdinand. Jag ska försöka åsidose detta när Stina börjar intressera sig för de här långsam-talande karaktärerna.

När jag var liten var det My little Pony, Lady Lovely Locks, Teskedsgumman och tyskdubbade Disneyfilmer, t.ex. Aschenputtel eller Die Schöne und das Biest som gällde. Och The Goonies och Den oändliga historien. Och Agnes Cecilia. Det ska bli intressant att se vad Stina kommer ha på sin fan-tischa. Kanske Zlatan, Lasse Kronér eller läskiga Lindsay Lohan. Blir det inte bättre än så trycker jag upp egna.