Stina går!

Sedan två veckor tillbaka, ganska precis 11 månader ung, går Stina.
De senaste dagarna går hon dessutom enbart utan att krypa något alls, hon dansar gående, vänder och hoppar gående. Och självklart började hon med detta precis under de tre veckor jag jobbade som mest intensivt. Hon är så duktig vår tjej och jag grips stundvis av panik av hennes hastighet i utvecklingen. Snart kommer hon börja gå ner i vikt också, eller kanske stå still, och liksom tappa det där mufsiga, härliga babyhullet. Hon blir en liten tjej, ett småbarn.
Jag känner redan nu att jag ser fram emot ett andra barn så man får uppleva hela den här resan igen.
Någon i min närhet sade häromdagen att "vad skönt, nu är ju den jobbigaste bebistiden förbi, nu blir hon ju en individ på ett annat sätt särskilt när hon kan gå". Jag kunde inte hålla med mindre, jag känner verkligen inte alls så. Hon har ju varit Stina under hela tiden, med ett eldigt humör och en enorm vilja, bara det att hon kan visa det på andra sätt nu. Visst ger gåendet en frihet men jag har verkligen älskat den här tiden. Och älskar det bara mer och mer.

Det var längesen jag skrev, jag har varit på väg flera gånger men loggar bara snabbt ut igen. Jag vet inte varför faktiskt, men nu känns det skönt att skriva av sig. Jag känner att tiden finns återigen att kunna ägna sig mer åt bloggen. Alla ni som frågat, uppmuntrat och gett feedback om inlägg ska ha ett stort tack. Det känns så himla kul att någon läser, framför allt att ni är så många!

Det känns på något sätt att mitt liv kan komma att förändras litegrann också. Kanske hela familjens liv kan bli lite bättre. Jag har varit på en första intervju för ett jobb jag väldigt gärna vill ha och blev snabbt kallad till ytterligare en som ska hållas tillsammans med företagets regionchef och den svenska försäljningschefen. Vilken ära att de tar sig tiden att träffa mig!
Nu gäller det att vara ordentligt förberedd och helt enkelt hålla tummarna att det går som det ska.