Jag älskar rutiner. Strikt ska det vara, med tydliga regler, riktlinjer och man ska peka med hela handen, man ska få beröm och tvåminutersutskällningar och så ska det vara bra sen. Luddigt, mjäkigt och otydliga förväntningar är det värsta jag vet, inget frustrerar mig mer.
De senaste fem-sex veckorna har varit lite sliriga och alla mina vardagssysslor har liksom kommit ur fas, jag har kommit ur fas. Jag känner av det nu, jag behöver en fast punkt, en slags piska i vardagen för att jag ska trivas. Stimulans.
Jag har hittat en sådan faktor nu och det är jobbet till det kommande bröllopet i början på juni. Jag har lite syfabrik hemma och jag älskar det. Kanske man skulle ta och klä sig i huckle, sätta på tysk, skrapig klassisk musik och strumpbyxor i kraftig ull också medan man satt och trampade för att riktigt få den rätta känslan. Tittar jag ut är ju vädret i äkta andra-världskriget-anda även det.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar