Making progress

Skönt att stappla omkring utan blöja så man får lufta snippan!


Jag läste i någons blogg det här med att man faktiskt har barn, vad sjukt det är liksom. Att man kan göra ett liv. Föröka sig. Och att avkomman dessutom funkar. Att den har överlevt och mår bra! Att den har ett eget litet hjärta därinne som pumpar och slår, att hon har ett eget system och maskineri som tuffar och går fast i miniatyr. Att vi gjort henne, denna fantastiska lilla varelse, med ett eget ansikte som aldrig funnits förut, men en alldeles egen liten - nej stor - personlighet. Alla de där små krusidullerna i öronen, att de funkar.
Att om jag slår upp i en bok vad som pågår i en sjumånaders bebis liv så stämmer det så bra överens med Stinas fas i livet, även om hon i vissa fall ligger lite före, såklart gör hon det.

Sist vi var på bvc sade sköterskan att hon antagligen kommer stanna av lite i vikten när hon börjar röra sig, flickan väger väl nu runt 9,5-10 kg. När hon börjar röra sig? Vi var tvungna att lägga ner Stina på golvet som genast hasade iväg sig ett par metrar inom loppet av några sekunder. Vi påpekade att hon betett sig så här under minst en månads tid. Vi fick ingen kommentar på det. Det 'normala' är att barn kryper runt 10-11 månader, Stina är 7 månader. Hur hade hon då sett ut om hon inte rört sig eftersom hon fortfarande ligger rätt högt över sin egen kurva, den allmänna också för den delen.
Nåja, det viktigaste är ju att hon är glad och nöjd och förresten är det mesta muskler, precis som på hennes mamma.

Ska bli intressant att se när hon börjar krypa på riktigt för att sedan börja gå ordentligt. Kan ju dröja hur länge som helst, åtminstone är det vad vi hoppas på.