Påskhelgen

Stina praktiskt taget bodde i mamma eller pappas famn, här sitter hon hos morfar Anders och får klinka på gitarren. Vilken grej!

Äntligen är vi hemkomna efter två riktigt mysiga dagar av god och kolhydratrik mat, trevligt sällskap, prat och vin. Det är alltid nåt särskilt med att vara hemma hos mamma och pappa, lite som balsam för själen och en skön paus i vardagen. Man kan vara sig själv på ett annat sätt. Man blir förlåten trots att man svarar att älgen är det snabbaste djuret i en omgång TP, jösses hahaha, jag får ju skämmas. Man är ju helt väck som tar upp det här också. Äh, kom igen. Gullpucko får man vara ibland, särskilt när man dricker vin.

Hursomhelst var den här påsken lite extra särskild, det var ju den allra sista på Gullängsgården. Nio år har mamma och pappa bott där, wow, nytt rekord. Man kommer sakna sjöutsikten, brisen på bryggan om somrarna och hästarnas harmoni - samtidigt som jag tycker de har gjort ett mycket bra val och ett riktigt fynd med den enorma lägenhet de istället har köpt i stan och just nu håller på att renovera. Golf, ridning och chefsbefattning kanske inte alltid går hand i hand. De håller ju på att bygga en ny stuga vid kusten också. Somrarna och fiskefesterna där ser vi fram emot allihopa!

Hursomhelst så gick ju lchf-mantrat rakt åt skogen den här helgen, men så får det vara. Får köra extremt strikt den här veckan så kommer nog plusset bli nollat igen, hualigen vad kolhydrater gör mig både däst och tyngre. Jag klamrar mig fast vid att kolhydrater binder vätska, det är det enda som hindrar mig ifrån att ta till laxerande preparat just nu.