Barnvakt?

När man är ensam med pappa får man minsann pröva nya grejer! Stina i gunga för första gången!

Ja ni vet ju att jag var på möhippa i helgen och vart full kastrull. Det innebar att A hade fullt ansvar för Stina under två dagar. Jag hoppades att hon skulle vara ett litet monster så han verkligen fick känna på hur det var att känna sig sådär hjälplös, trött och utsliten som bara små barn kan men icke. Såklart var hon så glad och nöjd så. Just typiskt.

På söndagen klagade han dock ändå att han var så trött. Ja A och hans polare hade ju spelat tv-spel till tre eller nåt sånt och Stina vaknade vid sex. Helt självförvållat så sluta gnäll.

De hade grillat också tillsammans med vänner som hade sina barn med sig. Kan nämnas att i princip samtliga är förskolelärare. De var totalt fascinerade att A var ensam med Stina. Han själv förundrades över deras reaktion. Han fick försiktiga frågor som "Hur går det då...?" och "Är det svårt?". Han fick även en matlåda med lasagne med sig av sin mamma.

Alltså. Jag känner att jag måste ta ett djupt andetag nu för att inte bli onödigt irriterad över det här. Men min åsikt är att det är precis sånt här som gör att ojämställdheten lever kvar, det är ju för tusan kvinnor själva som gör skillnad mellan män och kvinnor. Dessutom tycker jag att det är oerhört förminskande gentemot fäderna att man blir så förundrad över att de själva kan ta hand om ett litet barn, att det ska ojas och "Åh, vad du är duktig som tar hand om ditt barn en heeeel natt". Att de dumförklaras och ska hjälpas, som om de satt barnvakt åt sitt eget barn. Men hallå! Jag tar hand om Stina och ser till att hon överlever och får kärlek varje dag. Mest hela tiden faktiskt.

Visst är det knöligt ibland men jag ser det som ett stort privilegium som inte är alla förunnat. Det är ju så man ska se det. Och jag tror, nej jag vet, att det bara är nyttigt för gubbarna att svettas lite och få känna sig som en pappa.

Jag ska iväg igen en sväng över helgen. Utan alkohol och utan dåligt samvete. Det ni.