Hemmaliv

Just nu går i princip all min tid åt... well, mitt liv. Jag spenderar all ledig tid åt att sy inför bröllopet om en månad, klura lite på den närmsta framtiden och så fantiserar jag om allt jag vill göra på gården och i trädgården. Vart de olika möbelgrupperna ska stå, vilka blommor och träd som ska planteras och vart Stinas gunga ska sättas upp. Vilken färg ska husgrunden målas i, vart vi ska tippa på extra småsten och sånt. Underbara i-landsfunderingar helt enkelt.

Framför allt går mycket tid åt lillfisan såklart, hon växer och gror ska ni veta. Hon är liksom ingen bebis längre, hon är ett litet småbarn och börjar bli en alltmer självständig liten dam. Det kommer över mig ibland som en slags vemodig våg, oftast när jag spontant glor på henne och hon bara donar och grejar vidare. Sen märker hon att jag iakttar henne och så kan hon titta upp på mig med sina härliga blå och totalt ärliga ögon och le sitt största flin med sina små risgrynständer. Då kommer mammaklumpen direkt och jag tar tag i henne och borrar in mig i hennes underbara nacke och försöker insupa henne så mycket jag bara kan, det går så sjukt fort.

Jag tycker det bara var alldeles nyss som jag pinkade på den där stickan, nu är det över ett år sedan. Undrar hur våra liv ser ut om ett år? Nåväl, vi borde ha en fin trädgård i alla fall.