Fett bra mat

Lchf-frukost. Knaperstekt bacon med lite skinka och en skvätt grädde. Gurka och avokado till. Fullt tillåtet att dricka kaffe såklart, gärna med en klick vispad grädde om man vill. Mums!


Kasslersallad, dvs innan jag dränkte den i rhode island gjord på fet creme fraiche och tomatpuré, salt och peppar. Helst ska man ha osttärningar i också, eller varför inte mozarella och ett ägg. Nåväl, får bli nästa gång!

Sedan i måndags kör jag och maken lchf, dvs low carb high fat. Självklart för att tappa en hel del kilon och graviditetsvobbel, men självklart också för att nå den där piggheten som folk snackar så ivrigt om. Mer och mer börjar jag känna att det här behöver nödvändigtvis inte vara enbart en metod för att gå ner i vikt, det kan nog bli något permanent om det vill sig.
Maten är ju riktigt god och menyn inte alls svår på något sätt, bara man får till det där tänket. Just själva grejen att man får äta goda såser och vilket kött man vill, tillsammans med grönsaker och gratänger med t.ex. fetaost, bacon, ädelost, kycklingvingar, ägg mmm...

Visst tror jag att VV funkar toppenbra också men det är lite för mycket kompromissande och kaloriräkning, eller points, för att det ska passa mig. Bara jag säger ordet banta, lägger jag på mig fem kilo direkt. Jag måste få äta obehindrat, annars är det typ kört. Säger någon "nu räcker det" till mig vill jag genast ha mer, plus en slags kompensation.
I slutändan funkar ju alla dieter, mer eller mindre, allt handlar ju om att minska eller utesluta, det gäller bara att hitta det som passar en bäst. Helst ska man ju fortsätta livet ut, alla vet ju vad som händer om man "går tillbaka till det man kallar det normala" - jo man går upp allt igen. Gärna plus lite till.

Anywhooo... Hittills går det riktigt bra. Inga konstigheter i magen, inget illamående eller huvudvärk eller trötthet whatsoever. Jag har fått noja på philadelphiaost och försöker komma på så många rätter som möjligt som passar till det, det är ju så himla gott och såklart fullt tillåtet enligt metoden. Samtidigt som jag smygsuktar efter vetebullarna och hallongrottorna som står staplade i Tupperwareburkar i frysen, eller vilka mördegskakor som helst egentligen. Kan rentav vara degen också, de behöver inte ens vara gräddade. Mördegsdeg. Just själva konsistensen, lite mjukt och smörigt men ändå sockrigt utan att vara alltför sött. Jag inser ju samtidigt att ju större sötsug jag har, desto mer sockerberoende är jag. Jag får piska mig själv med den tanken.

Nåja, vi ska testa slaviskt i två veckor utan att äta mer kolhydrater än 20 g per dag så får vi se vad som händer med kroppen på den tiden, både vad gäller vikt och humör. Jag är minst sagt förväntansfull och fram tills dess tänker jag njuta av maten och passa på att goffa i det som erbjuds. Mer fett åt folket!