Vart är min bebis?

Inte så impad av att mamma petar i den ömma munnen...

Jag tror inte det är sant.
Stina tar tag i mitt finger och drar det snabbt in i sin mun. Det brukar hon inte få göra eftersom jag har ganska långa naglar, och vi vet ju alla vad mycket snusk som kan fastna där, dessutom kan hon ju riva sig i sitt fina, sköra och alldeles nya lilla tandkött.
Men idag var jag inte tillräckligt snabb och jäntan är stark och mycket målvedveten.
Och så känner jag. På den högra, nedre och främre delen av tandköttet. En liten kant.
Nästan i chock lirkar jag upp hennes lilla mun och efter lite trugande ser jag minsann en vitaktig liten utbuktning. Helt otroligt. Lilla tjejen börjar bli stor...