Söndagen

"Hon sitter ju i min gåstol..." (Elias t.v. 8 månader, Stina t.h. 6 månader)


"Och så låter hon sådär läskigt!" Medan Stina inte bryr sig ett smack om vad som händer, vad gråter han för?


Lite lugnare efter hörselkåporna kom på i alla fall, nu kunde Stina leka vidare.


Men hon var iakttagen minsann, Elias var mest förskräckt över den tjutande tjejen.

I söndags åkte vi till badhuset tillsammans med våra goda vänner som också har en liten grabb, Elias. Stina är en van babysimmare medan Elias testade poolen för första gången, jag tror han tyckte det var rätt kul. De små ålade och plaskade och blev såklart trötta ganska snabbt, så medan jag och Elias mamma Elin njöt i bubbelpoolen en stund fick karlarna bära runt trötta bebisar.

Efter badstunden åkte vi till Max och köpte mat. Det övriga gänget valde standardmenyerna, dvs med plusmeny, strips, dipper och hamburgare, medan jag valde low carb menyn. Och det gjorde mig inte ett smack, grattis till mig! Och jag blev förvånansvärt positivt överraskad. Inuti ett stort, dubbelvikt salladsblad låg en vanlig hamburgerskiva, jag lade till extra ost och bacon så det vart dubbelt sånt och ovanpå det var det en fet hamburgerdressing och hackad gul lök. Till det drack jag Cola zero och istället för pommes åt jag en grönsallad med vinägrettedressing. Mycket gott för att vara bantarmat eller hur? Är så glad att det går så pass bra som det gör.

Senare drack vi kaffe och spelade Buzz och Stina fick låna Elias gåstol en liten stund. Jag vet att jag har läst någonstans att det hämmar barnens utveckling, vet inte riktigt om jag ska tro på det eller ej, men hursomhelst så har vi ingen själv. Och Stina tyckte det var rätt kul, hon gled snett bakåt, som en krabba - ibland gjorde hon små glädjetjut och skrämde naturligtvis livet ur lilla Elias med sin operastämma. Resten av kvällen satt han och iakttog Stina med stor skräck medan hon naturligtvis inte begrep alls vad vi ojade oss för utan grejade vidare med vad hon höll på med.

Av hennes ansiktsuttryck att döma kommer hon bli en rätt cool och självsäker tjej, det är åtminstone vad jag tror. Hon är inte rädd för någonting alls den tjejen och skrattar bara när man säger åt henne på skarpen, om jag ryter åt katten eller om något åker i golvet eller smäller högt. Nåja, det ska bli riktigt roligt att se vad lilla madame kommer hitta på för hyss framöver, just nu njuter jag bara av hennes och min nutid och hoppas, för tuttarnas skull, att den där lilla tanden inte har så bråttom att växa fram.