Tankar om dieter

Många har frågat mig om det här med lchf och vissa verkar ha lite felaktiga uppfattningar om dieten så jag ska försöka klargöra en del småsaker. Än är metoden främmande och säkert lite konstig för många och är heller inte tillräckligt studerad och undersökt för att bli tagen på allvar ännu.

Först vill jag påpeka att jag har provat det mesta i dietväg och tänkte gå igenom dem alla ur mitt eget perspektiv. Jag kan även nämna att anledningen till att jag i dagsläget 'bantar', aktivt tänker på mitt matintag, ja kalla det vad du vill, är att jag lade på mig runt 25 pannor i samband med graviditeten. Dels bytte jag arbete, jag slutade röka och sedan tänkte jag skitsamma, man är bara gravid en gång och svullade i allt och lite till. Jag gick helt enkelt lös i fett- och sockervärlden. Visst ska man njuta till fullo av sin graviditet, men man är inte odödlig, det är bara att inse det.

Hursomhelst - här kommer min lista, take it away!

ViktVäktarna. Jag gick ner 25 kg inspirerad av deras tänk en gång, men ofta med den här sortens diet gäller det att ha disciplin och inte svaja iväg och överäta. Jag upplevde en del hunger och åt mycket mat för lite kalorier, dvs en hel del lightprodukter och i dåläget var det obegränsat med pasta och potatis som gällde. Min meny kunde bestå av grötfrukost, en lätt lunch, frukt på eftermiddagen och en mörk, mörk brödskiva med något magert pålägg utan smör. Inte sådär superkul men smal blev jag. Jag räknade visserligen inga points och höll inte på att spara för att kunna svulla eller så utan jag ville helt enkelt bara ner, ner, ner. Däremot åt jag kanske runt 1200 kcal per dag och tränade en hel del.

Den här metoden är säkert jättebra för många men man ska komma ihåg att verksamheter som VV är ett vinstdrivande företag som faktiskt tar rätt rejält betalt för sitt 'stöd', de producerar egna VV-produkter såsom godis och glass, så de är inte särskilt inne på att bli av med sötsug utan försöker hitta kalorisnåla alternativ men med en hel del tillsatser istället och just därför avböjde jag VV som viktminskningsmetod den här gången. Just eftersom min stora last är sötsaker och choklad framför allt, och det var något jag ville få bukt med en gång för alla.

GI. Jag har verkligen ingen pejl på hur mycket en näve mat är och därför gick jag upp i vikt när jag testade GI när jag körde efter Ola Lauritzons bok. Jag blev pruttig av alla bönor och linser och tyckte helt enkelt att det var drygt att laga till maten som skulle vara en sorts (för mig) omöjlig balans mellan ganska fett- och kolhydratsnålt. Jag fick helt enkelt inte till det och upplevde mig inte riktigt mätt, sötsuget fanns dessutom fortfarande kvar. Jag måste nog ge det en ny och mer strikt chans och lära mig tillaga maten på rätt sätt för att kunna avgöra det överhuvudtaget.

Nutrilett/pulverdiet. Funkade förvånansvärt bra för mig och man håller sig vare sig hungrig eller mätt efter ett par dagar, jag tappade 5 tröga kg och minskade i omfång med hjälp av det under två veckors slaviskt inmundigande.

Jag passade på medan jag höll på att starta upp en ny butik och vi bara körde kvartsluncher och då passade det perfekt. När man väl är inne i det känns det som att man kan hålla på hur länge som helst. Om jag skulle köra metoden igen? Absolut, om jag har panik två veckor innan ett event eller känner att jag vill förminska magsäcken. Billigt är det också.

LCHF. Anledningen till att jag fastnat för lchf är för att jag helt enkelt håller mig mätt på det jag stoppar i munnen och blir inte panikartat sugen på sötsaker, samtidigt som jag håller ett lågt kaloriintag. Hunger är bantarens värsta fiende och eftersom man inte intar några mängder kolhydrater så höjs inte blodsockret särskilt nämnvärt = inget attacksötsug och just därför funkar det för mig. Förstå vad mycket energi jag sparar in genom att inte äta godis?

Många tror att man proppar i sig mängder med fett men så är det inte. Skillnaden är att man inte väljer light utan standardprodukter och snålar inte eller väger något, utan man äter helt enkelt tills man blir mätt.

Du äter samma saker som förut, förutom att du använder standardmjölk, riktig creme fraiche och grädde när du tillagar maträtterna, men plockar bort pastan, riset eller potatisen och lägger istället till mer grönsaker. Jag har nog aldrig ätit så mycket grönsaker som nu och sommarens grillande passar perfekt!

Fördelen - tycker jag - är att man alltid lagar maten ifrån grunden, man undviker tillsatser helt och hållet och det känns skönt att man kommer förmultna som man ska och inte ligga i kistan som en konserverad vaxdocka från Madame Tussaud.

Häromdagen bakade jag en kaka i all hast åt en väninna som jag skulle hälsa på. Jag hafsade ihop alltsammans och smälte margarin som vanligt. Jag kan säga att jag höll på att spy av margarinlukten, fy tusan vad äckligt. Jag läste på förpackningen och det var minst 10 olika ingredienser och en hel del E-snusk. Direkt läste jag på mitt smörpaket som jag använder till allt för att dubbelkolla - Innehåll: Grädde, mjöksyrakultur och salt. Det kändes bra.

Slutligen - det kvittar vilken dietmetod du följer - allt handlar om kalorier. Du kan äta enbart Marabou Schweizernöt eller pizza med gorgonzola och fortfarande rasa i vikt; så länge du äter mindre än du gör av med. Så är det, det är bevisat gång på gång och det finns inga genvägar. Däremot kan du hjälpa kroppen på traven och helt enkelt hitta en metod som gör det så enkelt som möjligt för just dig. I mitt fall är det att kunna avdramatisera hela matgrejen och helt enkelt bara äta för bränslets skull, att vara nöjd och aldrig bli panikhungrig, då är det kört.

Jag upplever att jag får extremt mycket mättnad för lite kalorier med lchf och just därför äter jag automatiskt mindre = mindre kaloriintag = viktminskning. Just eftersom jag sparar in alla dessa extra kalorier jag antagligen skulle stoppa i mig via godis och sånt; det äter jag ingenting av eftersom det suget är borta. Ungefär som när man inte tar droger t.ex. Man saknar det inte för man har inte det behovet helt enkelt.*

*Enbart ett exempel, jag är inte missbrukare på något sätt.

Mitt dagliga kaloriintag kan se ut så här... Till frukost äter jag en äggröra på fyra ägg stekt i en klick riktigt smör (400 kcal). Till lunch kanske jag steker en kycklingfilé på 200 g (200 kcal), hackar lite rödlök, gurka, sallad (100 kcal) och gör en kall sås på creme fraiche (300 kcal) och kanske en klick osockrad salsa (100 kcal). Till detta dricker jag vatten eller pepsi max. Vanligtvis håller jag mig så mätt på detta så jag får påminna mig om att äta men det kan väl bli en kopp kaffe med en skvätt gräddmjölk (150 kcal) och en avokado och räkor eller kanske en mindre variant av lunchen (300 kcal) till kvällsmat. Totalt blir detta typ 1500-1600 kcal per dag. Räkna själv. Och testa själv! Ge det en vecka och känn efter sen, googla lchf och få upp en massa goda matförslag och menyer. Jag har gått ner nästan 15 kg sedan februari nu - enligt mig utan ansträngning.

Min syn på motion. Det är beroendeframkallande att träna och personligen älskar jag att vara inne i det. Visst, man behöver inte träning för att gå ner i vikt, men däremot ger det en fantastisk känsla och inspiration på vägen - det är toppen för självkänslan att röra på sig ordentligt och dessutom motverkar det depressioner och andra tråkigheter. Min motion just nu består enbart av vardagspromenader med Stina i vagnen och det gör jag bara för att det är skönt för själen. Till hösten, när jag förhoppningsvis nått min målvikt, har jag tänkt köra lite zumba, det tror jag passar mig, afro är också en stor favorit.

Eftersom jag varit rökare skulle det för en gångs skull vara riktigt coolt att få upp ett hejdundrande flås och jag vill helt enkelt utmana min kondition.

Så. Nu har jag nog fått med allt. Men oavsett vilken metod du väljer, har du väl bestämt dig kan du göra allt. Jag lovar.

Alltså kolla in ögonvitorna. Helt orörda, så som de ska se ut. Inga blöta rödvinskvällar, ciggaluringar och minttufyllor här inte. Fast hon suger faktiskt på ett snapsglas så helt nyktert är det inte, det är en sån där form man häller vatten i och fryser så det blir små isbägare. Aldrig använt. Kan känna nu att de kanske är lite passé.

Hon har riktat in sig på dem varje gång jag öppnat frysen och så klart hon ska få smaka på dem. Inte ska hon behöva gå genom livet och känna att hon aldrig fick en chans att ta på de där små frostiga, iskalla och greppvänliga plastmojängerna.

Ögonvitor var det ja. Vi får väl se hur vita pappa A´s ögon är imorgon när han kommer hemvinglandes från svensexehelgen. En hel bunt män i 30-årsåldern som leker orangutanger ute i skogen där det inte finns en dusch ens, där kan jag tro att bror H trivs rätt bra.

Tvådagars kan verkligen ta på krafterna, annat var det förr minsann. Då kunde man köra sjudagars om det var så, inga problem. Nu pallar man knappt ett glas vin, allra helst inte en drink. Man blir som en tant med rollator fast utan rollatorn.

Idag ska jag och Stinafisen till en kär väninna till mig och hennes lilla son. De har precis flyttat till ett nytt ställe och det ska bli roligt att se hur hon installerat sig och jag tror Stina och Noel kommer ha rätt kul ihop, det skiljer bara tre veckor mellan dem.

Ha en skön lördag, giddyup!

Klädmärke?

Jag funderar på att öppna syateljé igen men i en mindre skala än sist. Mer som en slags hobby men även att dra igång en barnlinje i blandad stil - där finns verkligen cash att hämta - föräldrar kan ju punga ut hur mycket som helst. Och tänk bara 40-talisterna. Där finns det stålars.
Stilen på kläderna blir vad helst jag känner för, allt ifrån Madickeninspirerade förklädesklänningar och hucklen till coola bodies, badrockar, haklappar, ja whatever till både flickor och pojkar.
Sitter och klurar på märkesnamnet men kommer bara på konstiga förslag. För (little) Fatso lämpar sig kanske inte, eller? Jag skulle lätt tycka det namnet var lite fränt. Eller ska man ha två namn, en lite coolare, en lite piffigare? Kom gärna med förslag.

Game on

Nu är Stinas största morbror Henrik på väg till skogen där grabbarna ska spendera helgen i en spartansk stuga - det är nämligen dags för brudgum-to-be´s svensexa.
De kommer få en fantastisk helg, polarna han har med sig på plats är grymma men han får nog vara beredd på att dö en liten, liten bit.
Kanske inte rulla-in-i-en-matta-och-sedan-vänds-uppochner-och-glöms-bort-style utan jag menar kanske mer åt det psykiska hållet. Som han själv uttryckte det, "han ska ta sin sista måltid, sina sista stapplande steg i detta liv". Är nog lite sant ändå. På ett humoriskt sätt. Ähum.

Själv ska jag och Stina ta det rätt lugnt denna solohelg. Vi tycker det är rätt skönt att inte pappa är här och stökar ner med sitt navelludd, fjärtande och tjo och tjim. Eller hur då Stina? Det syns ju på bilden hur avslappnad hon är. Vi ska nog korka en flaska vin och komma ikapp Desperate Housewives och fixa naglarna. Skönt. Eller hur, Stina?

Bombnedslag

Den senaste veckan har det sett ut som ett bombnedslag hemma. Katten fäller vinterpäls, det är tjocka hjulspår av lera tvärs över golven från vagnen och härliga dammtussar lite varstans. Min pedantiska sida tvärlessnar då, det blir liksom för mycket och till slut kliver jag bara över tvätthögarna och sätter mig i soffan och väntar på motivationen. Jodå den kommer, och då går det minsann undan.

Hur som helst, utöver detta att huset såg ut som ett bombnedslag så var dessutom maken på fjällvandring med skolan i början på veckan och när han kom hem glömdes liksom ryggsäcken bort, halvuppackad och tömd på smutstvätt, i hallen.

Och sånt gillar ju Stina, sånt man kan rota i och dra fram saker ur. Hon kommer säkert bli en grym reashoppare. Eller nej förresten, verkligen inte, glöm att jag skrev så.

Det både jag och A kommit fram till är att leksaker verkligen är överskattat, Stina (och säkert de allra flesta andra barn, detta är nog inget nytt för nån) älskar verkligen vardagsprylar som bakmått, ett kastrullock eller en plastskål eller så. Ge henne något elektriskt, som dosan eller en mobiltelefon och hon är din för evigt.

Hon är faktiskt så till den grad nöjd med de enkla tingen att vi funderar på att tacka nej till leksaker på hennes ettårsdag, hon har redan hur mycket som helst och de dräller bara ändå och jag tycker det kan vara tragiskt med barn som sitter i sina överfyllda rum där det knappt finns plats att leka på för alla leksaker. De får liksom ingen chans att ens försöka fantisera själva.

Äsch, än är det 4 månader kvar, kanske vi också hinner bli hjärntvättade och manipulerade till att handla en massa krafs till nån som verkligen inte bryr sig. Vi får väl se. Nu är det i alla fall städat, jag ska ta en kopp kaffe och en bit choklad. Gokväll.

Snattarungen

Vi var och handlade på lilla Ica Nära butiken häromdagen. Ser ni vad lilla S lirkade fram med ett stort och belåtet leende så fort vi kom ut i solskenet? Johorå. En mjuk och alldeles mogen avokado.

Det värsta är att jag känner lite stolthet ändå, den första grejen hon liksom fixat själv. Den handlingskraften och målmedvetenheten har hon lätt fått av mig.

Stina fick äta upp avokadon själv också såklart och det är en ny stor favorit och hon mumsar som aldrig förr den lilla tjuven.

Kanske man skulle låta henne skaffa sitt eget käk framöver, vad himla händigt det vore.

Nåt för feministerna

Notera Stinas gröna och blå pj´s och vad hon håller i handen. Just det. Ett litet lastbilssläp.

Gudrun Schyman kan känna sig stolt.

Pannacotta Low Carb High Fat

Perfekt efterrätt för lchf:are - den är söt utan att innehålla socker och mättar otroligt bra. En portion innehåller ca 400 kcal.

2,5 blad gelatin

5 dl vispgrädde 40%

1,5 dl hallon/blåbär (osockrade såklart...)

1 vaniljstång

(ev. saffran)

Blötlägg gelatinet i minst 5 min i kallt vatten. Tina bären om det behövs och fördela i fyra glas. Om du tycker det är alldeles för syrligt med osockrade bär kan du strö på lite sukros eller liknande men kom ihåg att det är just sockersuget du vill bli av med eller hur?!

Koka upp grädden och låt koka lite med den urskrapade vaniljstången (obs! Apgott med ett pkt saffran i röran också när man vill lyxa till det...!!). Plocka ur själva stången och plocka upp gelatinbladen och rör försiktigt ner dem så de blandas ordentligt.

Häll över bären, låt svalna och ställ sedan i kylen i minst 5 timmar, helst över natten.

Hur gör man?

Kolla in gaddarna. Japp. Det börjar bli dags att sluta amma.

Tips mottages mycket, mycket tacksamt.

Lidls blöjor

Har provat Lidls blöjor för första gången. Kostade kanske 25 spänn mindre än Libero. Jag fattar ju vad mycket det blir på ett år, även om jag inte har stenkoll på hur många Stina förbrukar, vem orkar räkna liksom? De fick tummen upp faktiskt och det är ju trots allt huvudsaken, de kommer vi definitivt handla fler gånger. Stina tyckte nog också de var godkända.

Joråsåatte... Blöjtest var det ja... Happ, är det här det man pysslar med om dagarna egentligen... Gosh, jag tror jag måste skaffa mig någon sorts hobby.

Den där gåstolen alltså...

Vad kan jag säga. Gåstolen från "förr i tiden" är gammal, utsliten, trög och har i princip fyrkantiga, skeva hjul. Man visste när man satte ner Stina i den att hon aldrig skulle ta sig någonstans, det var omöjligt att rulla över golvet med den där, särskilt eftersom vi har plankgolv som inte är helt jämnt. Hjulen vred sig som en dålig kundvagn så det vart totalt tvärstopp. Man kan säga att gåstolen var en lättnad när man ville att Stina skulle hålla sig på ett enda ställe en liten stund förutom i matstolen som hon tvärlessnar i direkt om hon inte får mat.

I gåstolen visste hon ju i alla fall att hon hade en teoretisk frihet, hon kunde ta sig någonstans om hon ville, den rörde sig ju åtminstone litegrann.

Och sedan ett par veckor har hon minsann lärt sig hur hon ska hantera de där tröga gamla hjulen. Hon reser sig helt sonika upp och lyfter med sig vagnen och går, som en badsimring på land om ni kan tänka er.

Men snart är hon för lång för den gamla gåstolen, hennes ben släpar liksom i för långt så hon nästan inte kan sitta i den mer. Jag funderar på att ta bort hjulen helt så man får lite lugn och ro innan ungen börjar gå utan den där vagnen. Vi får se.

Barnvakt?

När man är ensam med pappa får man minsann pröva nya grejer! Stina i gunga för första gången!

Ja ni vet ju att jag var på möhippa i helgen och vart full kastrull. Det innebar att A hade fullt ansvar för Stina under två dagar. Jag hoppades att hon skulle vara ett litet monster så han verkligen fick känna på hur det var att känna sig sådär hjälplös, trött och utsliten som bara små barn kan men icke. Såklart var hon så glad och nöjd så. Just typiskt.

På söndagen klagade han dock ändå att han var så trött. Ja A och hans polare hade ju spelat tv-spel till tre eller nåt sånt och Stina vaknade vid sex. Helt självförvållat så sluta gnäll.

De hade grillat också tillsammans med vänner som hade sina barn med sig. Kan nämnas att i princip samtliga är förskolelärare. De var totalt fascinerade att A var ensam med Stina. Han själv förundrades över deras reaktion. Han fick försiktiga frågor som "Hur går det då...?" och "Är det svårt?". Han fick även en matlåda med lasagne med sig av sin mamma.

Alltså. Jag känner att jag måste ta ett djupt andetag nu för att inte bli onödigt irriterad över det här. Men min åsikt är att det är precis sånt här som gör att ojämställdheten lever kvar, det är ju för tusan kvinnor själva som gör skillnad mellan män och kvinnor. Dessutom tycker jag att det är oerhört förminskande gentemot fäderna att man blir så förundrad över att de själva kan ta hand om ett litet barn, att det ska ojas och "Åh, vad du är duktig som tar hand om ditt barn en heeeel natt". Att de dumförklaras och ska hjälpas, som om de satt barnvakt åt sitt eget barn. Men hallå! Jag tar hand om Stina och ser till att hon överlever och får kärlek varje dag. Mest hela tiden faktiskt.

Visst är det knöligt ibland men jag ser det som ett stort privilegium som inte är alla förunnat. Det är ju så man ska se det. Och jag tror, nej jag vet, att det bara är nyttigt för gubbarna att svettas lite och få känna sig som en pappa.

Jag ska iväg igen en sväng över helgen. Utan alkohol och utan dåligt samvete. Det ni.

Dragspelslåten

Champagne...

Champagne...

Det var minst sagt en blöt helg, åtminstone med mina mått mätt. För andra kanske det var en helt vanlig lördagsrutin men för en annan så blev det som en chock för kroppen. Kolhydrater, alkohol och cigaretter. Like the good old days.

Det var ju minsann möhippa för vår kära Emma! Hon hämtades på moppe från Masthugget i Götlaborg, skjutsades till flygplatsen och leverades till oss på Urkraft för lite afrodans. Eller lite förresten, två timmar svängde vi våra lurviga och mitt graviditetsvobbel fick sig en rejäl och minst sagt behövlig omgång. Sedan vart det lite bastu, quiz, hårlockning och make på Möhippestudion. Och champagne. Massor med champagne. Och vin. Kvällen fortsatte med karaoke, mat (de godaste räkorna jag någonsin ätit), ännu mer förfriskningar och tjejsnack för att sedan avsluta kvällen på The Soap Bar.

Jag hade mycket, mycket roligt. Och ont. Jag höll på att sprängas. Avents bröstpump funkar inte på mig, det är bara så. Jag minns att jag satt inne på toaletten och undrade på ett sånt där fyllelogiskt sätt om man kanske skulle kunna betala någon för att suga ut det, vilken befrielse det skulle vara. Men nej, jag försökte hålla ut. Inne på såpan höll jag för mina bröst i tron om att jag skyddade dem mot eventuella stötar, jag trodde på allvar att de skulle sprängas om någon stötte i dem. Silikonpattar har för mig fått en helt ny innebörd - särskilt den sorten som man har hört kan spricka.

Jag fick en hel del inbjudande blickar kan jag säga, men jag klandrar dem inte, de små stackrarna kan väl inte veta att det var en buffé de tittade på. En mjölkkossebuffé för en liten bebis.

Hursomhelst så har jag just återhämtat mig. Idag, måndagkväll. Och det är bra att få bli så här bakis, det påminner en om varför man valt det liv man lever. Man inser det redan när man sitter på tunnelbanan i en kall kylskåpsaktig och totalt osmickrande belysning, man är redan lite bakis och känner sig som jordens mest patetiska människa. Då längtar man hem.

Och dragspelslåten, den rumänska och underbara sommarhiten - som jag för övrigt shakade loss rejält till - hittar du här...

Hemmaliv

Just nu går i princip all min tid åt... well, mitt liv. Jag spenderar all ledig tid åt att sy inför bröllopet om en månad, klura lite på den närmsta framtiden och så fantiserar jag om allt jag vill göra på gården och i trädgården. Vart de olika möbelgrupperna ska stå, vilka blommor och träd som ska planteras och vart Stinas gunga ska sättas upp. Vilken färg ska husgrunden målas i, vart vi ska tippa på extra småsten och sånt. Underbara i-landsfunderingar helt enkelt.

Framför allt går mycket tid åt lillfisan såklart, hon växer och gror ska ni veta. Hon är liksom ingen bebis längre, hon är ett litet småbarn och börjar bli en alltmer självständig liten dam. Det kommer över mig ibland som en slags vemodig våg, oftast när jag spontant glor på henne och hon bara donar och grejar vidare. Sen märker hon att jag iakttar henne och så kan hon titta upp på mig med sina härliga blå och totalt ärliga ögon och le sitt största flin med sina små risgrynständer. Då kommer mammaklumpen direkt och jag tar tag i henne och borrar in mig i hennes underbara nacke och försöker insupa henne så mycket jag bara kan, det går så sjukt fort.

Jag tycker det bara var alldeles nyss som jag pinkade på den där stickan, nu är det över ett år sedan. Undrar hur våra liv ser ut om ett år? Nåväl, vi borde ha en fin trädgård i alla fall.

Kissflickan

Stina luftar muffen och lämnar små spår av sig överallt. Men det är det väl värt, tänk själv vad vidrigt det måste vara att ha den instängd i en varm och fuktig blöja hela dagen och framför allt natten. Nej, minst ett par timmar helt fritt varje dag. Hon har en himla len och fin rumpa också våran tjej. Vatten och luft är det bästa.

Grattis älskade skitunge...

... som idag, den andra maj, fyller åtta månader. Jag får fortfarande en mammaklump i halsen när jag tänker på den dagen hon kom, helt sjukt vad hon förgyller våra liv.

Martha Stewart

Kollade lite snabbt på Martha Stewart häromdagen. Tröck på infoknappen för programfakta. "Livsstilsguru" stod det. Hon är ju jättegullig och mysig och så på alla sätt men alla de tips hon gav har man ju sett eller hört förut känns det som. Det hela känns lite oldschool. Eller är det bara jag?

Den här gången tipsade hon om hur man kunde göra sina egna halsband av pärlor och alla i publiken jublade när de fick sig ett varsitt kit.
Att göra halsband är så enkelt, nu ska ni få höra. Man bara trädde pärlor på en tråd, knöt en knut och voilá så var det klart! Jag kan knappt fatta! Man kunde till och med välja helt själv hur många pärlor man ville ha och kanske man skulle vara lite wild and crazy och ha två halsband (!!) på sig samtidigt som hon själv. Wow. En helt ny värld har öppnat sig för mig.