Stina, ett halvår ung

Jag minns den här dagen nästintill exakt. Stina är sex månader ung och hade just börjat åla på sitt särskilda sätt. Sixten började vänja sig vid hennes tjut, små konstiga rörelser och aktiviteter. Vi började alla lära känna henne på riktigt. Alltså inte få grepp om hennes vanor och signaler utan mer känna henne och hennes personlighetsdrag.
Hur hon vrålade och kravlade hela vägen fram till en leksak med hundraprocentig beslutsamhet för att sedan tvärtystna och vara hur nöjd som helst när hon väl kommit fram till sitt mål. Och hur hon grejade med prylar på egen hand så länge hon visste att vi fanns i närheten, hon utvecklade en trygg självständighet tidigt. Hon började babbla och ha åsikter, långa tal och utskällningar fick både vi och gosedjuren minsann. Hon hatar, verkligen hatar att bli påklädd. Smörjd i rumpan däremot är ganska trevligt. Blöja är sådär. Utan blöja däremot är det frid och fröjd.

Den 2 september, om lite mer än en månad, fyller hon ett vår lilla skruttelutta. Idag älskar hon att åka skottkärra, äggröra med korv och att gräva ner händerna under alla stenar i grusgången. Hon kissar alltid när hon får röja runt nakenfis. Hon dansar till det mesta med takt - i rätt takt dessutom - dock inte till Paris Hilton, nej RnB är det som diggas mest och rockklassiker som Queen. Hon har smak. Hon är inte alls särskilt imponerad av babyprogram som Teletubbies eller Drömmarnas Trädgård, hon gillar mer att bara umgås och stimuleras av fysiska saker.

Varje dag överväldigas jag av en enorm kärlek till min älskade lilla trollunge som jag blir alltmer förälskad i. Det är verkligen en känslochock att få barn och man får en helt annan syn på livet. Underbart, det är vad det är och jag kommer aldrig någonsin bli densamma.

Please dont stop the music

Beyoncé/Lady Gaga kommer alltid vara tjejligget (okej, Madonna kan få vara med hon med). Men Rihanna är baske mig inte långt efter.

(Huruvida M&M är välkommen att delta låter jag vara osagt.)

Lägesrapport

På midsommarafton.

Som vanligt i en småbarnförälders liv händer oerhört mycket och ingenting.

Stina avancerar fortfarande varje dag och har börjat ta sina första stapplande steg. Visst är det fantastiskt, jag slutar aldrig någonsin fascineras av att allt funkar. Att hennes instinkt säger henne att hon ska hitta en balans - sin balans - och föra den ena foten framför den andra och repetera detta om och om igen. Som längst har hon gått fyra steg och dessutom rest sig från sittande utan att hålla i någonting. Fyra steg. Fyra små mirakel.

Okej, hursomhelst. Nu kommer en sån där halvtråkig lista igen, mest för min skull - det här är ju faktiskt lite som en dagbok för mig.

- Vi kollar charterresor. Jo. Vi snackar alltså oerhört svenskt, tråkigt och faktiskt gärna ganska icke-kulturellt. Dvs inga vandringar, utflykter, safariturer whatsoever. Det vi vill åt är helt sonika solen, att någon städar åt oss, att vi kan dricka och äta vad vi vill, nonchalant slänga det om vi inte tycker om och inte bry oss så mycket. Bada i en schysst pool, plaska med Stinis, ta lurar mitt på dagen och kanske gå på nån lokal marknad där man känner sig snuskigt rik. Helt enkelt. Det verkar som det kan bli Turkiet eller kanske Gran Canaria. Gran Canaria har jag alltid tyckt verkar vara ett riktigt trist ställe så det blir säkert bra.

- Sixten, vår älskade hälsingekatt var ifrån oss i fem dygn. I samma veva tilläggsisolerade vi huset och plockade därmed bort bron till huset. När den sattes på plats igen kom han tillbaka. Märkligt, jag trodde inte katter brydde sig så mycket om sådant. Det är sånt här vi mammor klurar på om dagarna, bara så ni vet.

- Lchf går fortfarande alldeles utmärkt. När jag vill smaska på något gott blir det hallon, jordgubbar eller blåbär med grädde. Mumsfilibabba.

- Stina har en enorm humor. Ibland sätter hon saker på sitt egna huvud, en tröja eller något, och tittar uppmanande på mig med ett snett leende. Hon tar även själv initiativet till tittut och kan ställa sig runt hörnet i ett rum och sedan hoppa fram och storflina med sin ljuvliga lilla mun. Detta kanske är hur vanligt som helst, men jag har fått för mig att hon är lite extra skojsam av sig. Åtminstone är det vad vi hoppas på, fy vad tråkigt att ha en alldeles trist och färglös unge att dras med hela dagarna. Nej, vårt barn måste kunna roa oss.

Och apropå det så ska jag ta reda på monsterblöjan som ligger nere i badrummet och osar, intressant att majs bara slinker igenom lilla magen sådär! Roa oss var det ja.

Gonatt!

Här händer ju inte så mycket

BFF´s. Stina är den rödhåriga med mameluckerna.

Det är inte bara vänner som påpekar det. Det är familj, bekanta och trogna, icke-besläktade bloggläsare också. Det är kul att ni är så många förresten, hej!
Alltså, det händer så mycket att jag inte hinner skriva. Jag kommer på mig själv med att formulera fyndiga små inlägg i huvudet när jag duschar, står i kön på Ica eller borde sova.

Annars har livet sin gilla gång. Vi har varit på goda vänners sons första ettårskalas (!!), jag och S har varit hos käraste Therese och hennes son Noel som är lika gammal som S och som är BFF. Mycket bokstäver blir det. Där åt vi i varje fall gott, de små härjade medan vi vuxna drack vin och tittade på skräckfilm. Det är bra föräldraskap det ska ni veta.
Vi har försökt hålla oss borta hemifrån eftersom karlarna håller på att byta fasad på huset, då är det enklast om vi tjejer är ute och roar oss. Precis som det ska vara.

Och så har vi varit på husvisning - eller närmare bestämt herrgårdsvisning skulle man kanske kunna säga, ett ståtligt hus på närmare 250 kvadrat och tio rum för en väldigt nätt liten summa och ganska centralt. Fina rum, härliga trägolv och flera vackra kakelspisar. Perfekt för mig att inreda syateljé.
Men eftersom det innebar minst två miljoner rust beslöt vi oss utan närmare eftertanke att helt sonika skita i det, det är för mycket jobb med det - som vi kan gissa oss till, kanske är det mer också, det vet man inte. Golven sviktade som i Pippi Långstrumps hus, det var helt oisolerat i taket och det kändes lurigt vad gällde fukten. Vissa rum vågade jag knappt gå in i av rädsla för att hela rummet kanske skulle rasa ihop. Nej, den resan har vi tagit en gång och det räcker för oss.
Men det ska bli himla intressant att se vem som vågar köpa det och jag har fått ny inspiration gällande vårt egna lilla hus och den kommande utbyggnaden som påbörjas i vår.

Jag har också beslutat mig för att införskaffa mig en iPhone, dels verkar det vara en ganska trevlig leksak och man kan ju faktiskt blogga från den också och det verkar bli skapliga foton. Fast det kommer även fortsättningsvis att ske få inlägg från duschen, bara så ni vet det.

Everything but the toy

En av de alla dagarnas äventyr i bilder, plock med spaghetti och havregryn. Hon har lärt sig vrida av locken också den lilla boven.

Stina älskar att härja runt i lådor och att dra fram en massa krafs. Den bästa sysselsättningen är att en efter en fösa ner skor från skohyllan, att plocka ut plagg efter plagg ur tvättkorgen med omsorgsfullt vikt tvätt och att slicka på golvbrunnen i duschen, allra helst duschmunstycket om hon har turen att den ligger på golvet.

Jag säger det ännu en gång, leksaker är så överskattat. Ge ungen en stor träslev och en petflaska så är hon din.

Vrid upp!

McSolaar, V Paradis och Piaf - här hemma spelas det låtar med franskt tema just nu. Jag önskar att jag kunde språket, det är så sensuellt och skönt nonchalant. Istället är jag ganska duktig på tyska och även ganska bra på att gå i takt och att ge order.

10 månader sedan.

På bb, en dag ung.

Med en mammaklump i halsen undrar jag i all stillhet ännu en gång hur jag kunnat blivit så välsignad med denna underbara skitunge.