Josefin mitt i livet

Vissa dagar blir bara skitdryga. Stina är allmänt gnällig och trökig, hänger i byxbenet och ingenting är bra. Man gör allt. Erbjuder favoritmaten, nä, byter blöja, nä, leker, nä, bäddar ner mysigt i vagnen på långpromenad, nä, lägger sig på golvet och agerar klätterfort, nä, testar att sova en stund, nä, fuck that. Ingenting duger, du är bara helt kass. Till slut vill man bara i princip sätta henne i spjälsängen och ta bilen nånstans och supa sig full. Den nivån är det på.
Att en sån liten prutt kan suga så mycket energi.

Andreas hade en sådan drygdag igår.
När jag kom hem från jobbet var han helt slut, bruten och mentalt utmattad och han har en ängels tålamod kan jag tillägga så han är inte särskilt lättirriterad. Det var hans första drygdag så han var i lätt chock faktiskt.
Ha! Äntligen kan jag känna. Äntligen lite förståelse.