Tick tack

Just nu går jag med blandad förbesvikelse och förhoppningsfull förväntan och bara väntar. På det där förbenade samtalet som antingen ger mig en chefsbefattning på ett arbete jag verkligen vill ha, där jag passar perfekt och vet att jag skulle ge järnet för. Imorgon är slutdatumet.
Samtidigt som jag hela tiden försöker intala mig själv att jag ju faktiskt redan har ett trivsamt jobb med härliga arbetskamrater och i en bransch som jag gillar. Shoes you know.
Nåja, allt har en mening.