Halloween

Alltså. Jag vet inte vad jag tycker om den här helgen, förutom att jag gläds oändligt med mina älskade föräldrar som nu har varit gifta i fantastiska 36 år! GRATTIS!

Jag minns när vi bodde i stan och det kom någon ensam liten stackare och plingade på dörren till vår ångestlägenhet. "Bus eller godis?" hördes klent från en liten tjej som knappt vågade titta mig i ögonen. Hon överöstes med godis (sen åt jag upp resten själv, åtminstone chokladen - nej det kom inga fler barn) och kilade sen nerför trapporna. Där nere väntade hennes mamma. Det berörde mig minns jag, jag tyckte att det kändes så tragiskt att det skulle behöva vara så.
Samtidigt som jag troligtvis inte kommer låta Stina knacka dörr själv ifall hon råkar hamna hos någon otäck gammal gubbe.

Vi förberedde inte något snask den här helgen och inte kom det några ungar heller. Hade det gjort det hade jag kanske gett dem en knölig tjuga i utbyte mot att de hämtade posten eller så. Nån måtta får det väl ändå vara.