Bild tagen i vår trädgård
Även om jag inte sponsrar regnskogen eller demonstrerar mot kärnkraft försöker jag dra mitt ynkliga lilla strå till den miljömedvetna stacken. Det behöver inte vara mycket, bara små saker i vardagen och jag försöker hela tiden fylla på mina rutiner för att bli lite mer ödmjuk inför vår fantastiska värld som vi lever i.
Exempelvis köper och säljer jag mycket begagnat, allra helst barnkläder. Detta stillar mitt köpsug på ett ekonomiskt positivt sätt, S har en fin garderob och jag konsumerar inte bara nytt. En slags återvinning så som jag ser det. Jag stänger av kranen medan jag borstar tänderna istället för att bara låta vattnet rinna, jag stänger av lampor och elektronik när det inte används och detta är ju bara bra på fler sätt än det miljövänliga. Vi sopsorterar och jag skulle för mitt liv aldrig slänga ett batteri bland hushållssoporna, det kunde jag faktiskt göra i smyg förut.
När lilla S var en kräkbebis använde jag Ikeas små frottélappar att torka upp det med och vi använder endast våtservetter till hennes fina lilla rumpa när vi är på vift.
Ni hör ju, detta är bara små små saker och ingenting att hurra särskilt högt för. Men jag tror det gör en liten skillnad ändå - ta bara det här med återvinning och sopsortering. När jag var liten kan jag inte minnas att man sorterade särskilt mycket, det man kunde eldade man upp på baksidan. Typ. För de flesta är sopsortering en självklarhet idag och framför allt kommer det vara det för Stina när hon blir äldre eftersom vi kommer fortsätta mer och mer under hennes uppväxt, troligtvis kommer hon göra väldigt mycket mer än jag. Och det är det som är det viktiga tycker jag, att man inte behöver sörja att man inte gör mer än så, att man inte åker till Afrika och planterar träd eller bidrar till WWF med astronomiska summor (även om jag gärna skulle göra det) - det man kan göra i all enkelhet hemma är minst lika viktigt.
Inlägg
1 kommentar:
sv. nu så förvägrar jag inte mina barn nåt, men jag har däremot AVSTÅTT från vissa klädesplagg så länge barnen inte har egen vilja.
Begränsningar är inte farliga i sig. Barn behöver begränsas ibland för sitt eget bästa. Jag tror på att tillfälliga begränsningar leder till större frihet senare i livet. När det t.ex gäller klänning så anser jag att det är bättre för Ninja att hon begränsas och INTE har klänning på sig eftersom att hon inte är kapabel att hantera det bemötande som följer med plagget. Här är bemötandet prioriteringen och det som har störst inflytande på barnets utveckling.
Detsamma gäller när hon 12 år frågar om jag kan köpa stringtrosor och högklackat. Då blir det ett nej rakt av. Förstår du hur jag menar?
Har du hört talas om Kompensatorisk pedagogik? Jag använder mig av kompensatoriskt föräldraskap vilket innebär enkelt att man medvetet försöker kompensera där det finns brister och motverka det traditionella könsmönstret.
Ungarna kommer ju att få tillräckligt med uppmärksamhet utifrån sitt kön utan att man behöver förstärka det.
Så det är tanken bakom att t.ex avstå från grabbiga eller tjejiga kläder och det kanske är så din väninna tänker. Hon vill kanske att hennes barn inte ska bli bemött utifrån sitt kön och väljer därför bort kläder och färger som är just könsspecifika.
Skicka en kommentar