Nära-prostituerad-upplevelse

För mig har det inneburit en massa att få barn. Inte bara har hela min existens vidgat sig, jag har fått en annan självuppfattning som man skulle kunna beskriva som en aha-upplevelse. På både gott och ont. Världen och livet är helt fantastiskt samtidigt som man inser hur fruktansvärt snabbt mycket skulle kunna gå fel. Jag antar att det är en förbannelse som vilar över en förälder hela livet och precis som det ska vara.

Nu när S dessutom börjar visa sin personlighet får man liksom glimtar i hur hon kan tänkas vara när hon blir äldre. Hennes självförtroende och mod är det verkligen inget fel på, för min del kan hon gärna fortsätta kyssa sin egen spegelbild tills hon blir hundra år men däremot borde hon lära sig snart att man kan slå sig rätt rejält om man fortsätter hoppa från köksbordet. Hoppas hon kommer dit så småningom.

Det enda referensen man har är ju sig själv och vad man själv varit med om. Jag ångrar verkligen ingenting jag gjort, klart man klantat till sig rejält ibland, men det är fortfarande en del av mig och jag tycker faktiskt att jag är helt okej som livskamrat med allt mitt bagage och upplevelser genom mina hittills 26 år.

Som t.ex. när jag bodde i Tyskland som student och var i Berlin tillsammans med ett par tjejkompisar. Vi var på den hetaste gatan i stan och lyckades på något vis komma ifrån varandra. Bara det ger mig is i blodet om jag översätter det till framtida Stina. Det var sommar och rätt ljust ute, klockan måste ha varit runt fyra på natten. Jag träffade på ett par helylle naiva och snälla svenska killar som jag hängde med resten av kvällen tills barerna till slut stängde, då sken ju solen som om det var mitt på dagen. Jag satte mig på en av uteserveringarnas fastkedjade stolar och tänkte att jag borde ju faktiskt försöka få tag på mina vänner. Jag blickade mot gatan, gatan som jag inte minns namnet på, men jag kan ju tillägga att det är den hetaste gatan vad gäller prostitution i Berlin. På rad stod tjejerna och vaggade från höft till höft, vissa riktigt läckra, andra såg tragiskt slitna ut. Jag gick fram till en av tjejerna och bad att få låna en mobil mot betalning. De flesta viftade mig vidare utan att säga något, medan andra mest såg pengar rinna förbi medan jag slösade deras dyrbara tid på att ens ställa frågan innan jag fick ett nonchalant nej. Den sista tjejen jag frågade var redan less.
- Tycker du det ser ut som jag är nån jävla telefonkiosk? Move on, bitch, sade hon och gjorde något typiskt Ricki Lake med fingrarna. Jag var så trött då minns jag och ville egentligen bara hitta kompisarna, idag begriper jag inte hur jag vågade.
- Alltså ursäkta mig, det står hundratals tjejer här och det är nog inte jag som är bitchen på den här gatan.
Tystnad. Tills hon började skratta.
- Vet du, jag gillar dig. Ta inte för lång tid på dig, jag har inte hela dagen, och så fick jag en mobiltelefon. Jag hittade till slut mina vänner och jag har inte medvetet varit så nära en prostituerad sedan dess.

Den dagen S vill sticka utomlands tänker jag förse henne med en ordentlig mobiltelefon och lära henne lite kultur om landet innan hon åker dit.