Beroenden

Jag har insett att jag är en slags beroendemänniska. Jag älskar rutiner exempelvis. Jag är beroende av att ha koll på läget i största allmänhet. Jag har varit arbetslös kanske en månad totalt i mitt liv och då går jag ner mig rejält för snacka om minimal kontroll över livet. Vet jag däremot att situationen, hur den än ser ut, är tidsbegränsad på nåt vis blir jag helt annorlunda. Så är det väl visserligen för många men vad gäller vissa saker är jag nog rätt extrem.

Som det här med choklad. Vet jag att det står en gudomlig, alldeles perfekt och kompakt kladdkaka nere i köket kan jag inte ta en bit som en normal människa utan helst ska jag trycka i mig alltihop, varför inte vispad grädde till också. Jag går liksom lös på fett och socker och jag kan äta omänskliga mängder, alltså även där total brist på kontroll trots att jag ser mig själv som disciplinerad och konsekvent. Helt sjukt karaktärslöst.

Jag har faktiskt just insett att jag har en slags ätstörning vad gäller såna här saker och för mig har det varit lite av en aha-upplevelse.
Däremot kan jag lika lätt nolla mig själv och göra mig totalt oberoende detta genom att inte äta ett uns kolhydrater och då blir jag extrem åt det hållet istället.

Jag minns när jag var som mest tränings- och kostberoende att jag stannade upp på Ica och såg en överviktig tjej plocka en påse smågodis. Jag var helt chockad över att hon stod där och skulle hem och gotta sig, så som hon såg ut. Hur kunde man vara så svag? I samma veva minns jag att min mamma sade åt mig, med mitt ansikte mellan hennes händer, att lägga av när jag läste kaloriinnehållet i champinjoner. Som sagt, extrem.

Men nu, som en slags mental träning tänker jag återgå till noll kolhydrater eftersom jag inte fixar situationen att äta lagom och yadayada, och då är ju lchf perfekt eftersom man äter tills man blir mätt.
När jag är på min målvikt får jag helt enkelt öva mig fram till en kost som funkar, för choklad vägrar jag utesluta, men först måste jag fixa problemet till själva ätstörningen.
Vad beror den på, hur kommer det sig... och börjar jag tänka i dom banorna blir det ju genast skitläskigt, vilka inre mörka hemligheter går man egentligen och bär på liksom?

En annan sak jag är beroende av är att köpa kläder, allra helst till Stina. Inte för att jag gör det sådär maniskt ofta och det är heller inte själva köpet utan det är något behagligt att riva av prislappen och vika ner dem fint, kanske i färgordning, i hennes byrå. Den där angenäma känslan av... prydlighet. Och ordning kanske, eller renhet. Nytt. Vad vet jag.

Ja ni hör ju. S i n n e s s j u k t.