Lärarens dotter

Det märks att Stina och A har umgåtts mycket den senaste tiden, något som ju är självklart eftersom han är föräldraledig, konstigt vore det ju annars.

Men hur som helst.

Hon kan så himla mycket och lär sig konstant, apar efter allt man gör in i minsta lilla detalj. Både förtjusande och skrämmande, nu måste man ju tänka sig för innan man petar i näsan eller himlar med ögonen åt någon knäppskalle som ringer eller är på besök.

Oftast står hon någonstans alldeles blickstilla och bara glor när jag gör något hon håller på att programmera in i sitt beteende.

Idag hade vi ett sådant ögonblick i duschen, dvs jag stod i duschen och hon låg som en riktig liten lyxfru i sin badbalja. Vi plaskade och grejade, pekade på magen, fötterna och snippan. Stina donar vidare med sin bruna favoritkork som hon häller vatten i och ur.

Jag tar loss duschmunstycket och blöter ansiktet, tvättar bort make up grundligt och sköljer ansiktet rakt i strålen. När jag väl kan se igen ser jag att hon står rakryggad i sin balja, håller lilla korken i handen och bara glor. Programmering pågår. Complete.

Kort därefter, vi snackar sekunder, tar hon min ansiktstvätt, låtsas att hon pumpar ur en klick, tvättar ansiktet och håller fram sitt lilla runda huvud och blundar och väntar på vattnet. Jag skrattar. Hon står kvar och blundar, till slut blir hon less på mig och tar själv duschmunstycket och försöker skölja sitt lilla ansikte. Eftersom jag gillar att duscha riktigt skållhett sänker jag temperaturen och ger henne en snabb dusch i ansiktet. Hon får en kallsup och flinar.

Hon kan även ta av sig sina vinterkängor med kardborre, sätta på/stänga av tv:n, ta tandborste och lägga på tandkräm, plocka i diskmaskinen (allt åt rätt håll), hon torkar upp sitt eget kiss/torkar av bordet (där det ligger spilld mat, inte kiss alltså), jag vill också tillägga att hon inte vill sitta på Stokkestolen om den inte är ren. Då pekar hon på smutsen och tjuter. En sann liten jungfru minsann. Hon tvättar händer och torkar munnen efter maten, kan kasta sin egen blöja (såklart), hämtar och öppnar laptopen OCH knäpper på den - den innebär Drömmarnas Trädgård och hon bär ibland runt på stackars katten Sixten. Jagar även in honom under sängen och då följer hon efter och kommer ut på andra sidan dubbelsängen. Snabbt.

Hämtar allt på beordring, man kan säga vad som helst så vet hon precis vad det är för pryl eller om det är nåt hon ska göra så gör hon det. Kan klä av sig, kan smörja sig med lotion, gå uppför trappen - vi snackar en hand på trappräcket - och nedför med stöd.

Hon härmar alla möjliga olika djur och känner till och med igen djur i böcker hon aldrig sett i verkligheten. Kan resa sig utomhus trots spegelblank is (detta ska tydligen vara makabert för ett barn i hennes ålder enligt förskollärare i vår omgivning men jag ser det som en självklarhet).

Jag tror jag fått med det mesta, det här är verkligen sånt jag kommer hata mig själv för om jag inte skriver ner det - aldrig att man minns sånt här om tre månader. Så.

Sammanfattningsvis. Stinas livs kritvita pappersblad börjar sakta fyllas med hennes egna små notiser, upplevelser och olika bedömningar om vad som är viktigt här i livet (typ att försöka stjäla nåt, allra helst ett ägg, ur kylskåpet och sen kuta iväg) och även det vi amatörföräldrar trutar i henne.

Låt oss säga att det riktiga experimentet börjar nu. Jag återkommer med resultatet om 40 år.