HCHF vs Nutrilett

De senaste två veckorna har jag kört ren kur Nutrilett. Jag har faktiskt inte så mycket mot smaken, jag äter chokladshaken men de hade kunnat bytt ut namnet "choklad" mot "svälj bara och se glad ut" för choklad smakar det inte. Möjligtvis sån där extrembillig oboy-kopia som man bytt ut mjölken mot vatten. Men som sagt, det funkar.

Imorgon har jag alltså kört detta två veckor och resultatet är en vikt- och vattenminskning på typ 7 kg och jag är nöjd.

Det är häftigt hur snabbt hjärnan anpassar sig.

Idag åt jag t.ex. en barnmats-portion lasagne till lunch och haft en molande tjockiskänsla nästan hela eftermiddagen och tänkt vilken kass person jag är som fuskat, men jag försöker påminna mig om att förut hade jag säkert ätit bra mycket mer till både frukost, lunch och middag så hur det än är så är det ju framsteg. Dessutom gick jag en rejäl promenad mitt på dagen och körde just ett svettigt zumbapass på en timme. Hade jag inte heller gjort förut antagligen.

Jag tänker köra ren kur mån-fre i fortsättningen också tills jag nått min målvikt och dit är det ungefär 7 kg till.

Jag har ju kört lchf innan och verkligen stortrivits med det men nu börjar jag faktiskt tänka om. Jag måste nog inse att jag är en livsnjutare också, jag gillar ju kolhydrater. Nu snackar jag inte om ris och pasta och sånt utan snarare nygräddade bullar, scones med smör och marmelad eller en varm och krispig kladdkaka. Ibland alltså, även om jag gärna skulle mumsa varje dag.

Så här har det ju varit: jag går tre steg fram med lchf, sedan åker jag bort ett par dagar med jobbet/blir bjuden på middag/någon har födelsedagskalas eller vad som helst. Då kan jag tänka att nu har ju jag varit så duktig med dieten så något litet klarar jag nog av. Då tänker jag ytterligare att jaha, då var ju den här dagen förstörd, då kan jag ju lika gärna köra kolhydrater fullt ut. Nu när det är sista chansen (eller hur!) för imorgon kör jag stenhårt igen.

Summeringen av detta blir ju att jag backar ett eller två steg. Och det är jag skittrött på. Visst kan jag tacka nej till saker men jag känner mig själv bättre än så, därför måste jag snabbt, snabbt, snabbt ner till målvikten och sedan arbeta mig in i jämnvikten.

Jag inbillar mig att det är lättare att laborera med kosten och ändra matvanor när man redan är smal. Desto lättare att köra igång träningen då också när man har färre pannor att kånka på.

Men nu vet jag inte vilken diet jag ska återgå till när jag väl är nere på vikten. Jag funderar på en slags egenkomponerad mix av GI och LCHF, jag vill kalla den för mormorsdieten. För mig innebär detta att man äter allt, men inte light och undviker socker, och att jag tränar mer regelbundet. Jag kan äta något extra gott då och då.

Det här är säkert inget nytt för någon, jag kan till och med se Seinfeld tydligt och idiotförklarande säga: "Do you want to lose some weight? Eat less and exercise more." Men för mig är det lite av en upplevelse att överhuvudtaget komma fram till ett slutgiltigt beslut som förhoppningsvis håller resten av livet.

Borde vara en piece of cake. Chocolatecake. Mmm.