The bunny massacre

Stina vaknade inatt runt tvåsnåret och bestämde sig för att nu skulle vi gå upp. Jag gick runt i sovrummet och vaggade och vyssjade och det enda jag fantiserade om var att få gå och lägga mig igen. Att inte få sova, när man knappt kan blinka med båda ögonen simultant utan att nicka till, är minst sagt tortyr.

Men ungen bara hängde uttråkat i min famn, med runda klarvakna ögon och tyckte att det här var väl trist. Jag testade att lägga ner henne i sin säng igen och försökte få henne att leka lite med sin kanin eller nappen på egen hand men nej, illvrål direkt. Hon fick ligga en stund och vråla så kanske hon skulle bli liite trött i alla fall och fatta vinken att det var natt och att hon låg i sin säng och det brukar ju betyda sova. Men nej.

Till slut väckte jag mannen så han tog henne och satte sig att kolla på en film medan hon kravlade runt på golvet i mörkret som om det vore mitt på ljusa dagen. Klockan fem kom han utmattad med henne och lade henne bredvid mig så hon skulle få snutta i hopp om att bli lite trött och hon däckade efter ett par sekunder och vi kunde flytta tillbaka henne till sängen igen. Klockan halv åtta vaknade hon och låg och babblade onödigt högt "iiiiiiiiiiiiiiiiiooooooooooooooooooiaaaaaaaaaaaooooooo" och så var det bara att kliva upp. Nu sover hon igen, klockan är runt tio.

Ni vet såna där ögonmasker man har för att kunna sova på dagen? Jag har en som det står "The bitch is sleeping." Jag kom att tänka på den när jag betraktade min prinsessa.

Märkte nyss när jag lade henne i sin säng att hennes kanin har tappat en rosett. Jag kan se det framför mig, hur hon ligger ilsken och illröd, skriker och vevar med armarna, sliter och drar i den stackars hjälplösa kaninen. Ofta hamnar hon liksom lodrätt i spjälsängen också, hon blir verkligen arg. Stackars kanin som fick falla offer för Stina inatt men med lite nål och tråd så blir den nog som ny igen.