Var det så det kändes...

Min bror och hans E var här igårkväll, de som ska gifta sig i sommar och det är bröllopet som vi ska vara toastpar på. De kom från Götlaborg med tåget och var framme rätt sent hos oss men vi öppnade ett par flaskor vin och började smutta ganska direkt. Gott var det. Och längesen!

Och jo jag ammar fortfarande men på kvällen fick pruttan välling men på morgonen ammade jag och hon lever fortfarande. Dessutom vart det inte mer än några glas och jag tror man har två hyfsade katalysatorer som rensar ut det mesta.

Hur som helst, anteckningsblocket åkte fram och vi gick igenom alla deras planer. Det är ett härligt upplägg och jag ser verkligen fram emot den här helgen! Jag har nog inte nämnt det innan men jag är sömmerska och har även fått hedersuppdraget att sy brud- och tärnklänningarna och det kliar verkligen i mina fingrar. Jag är så sugen att hugga in redan nu.

För ett par år sedan hade jag en liten butik/syateljé som gick riktigt bra men jag pajade min absoluta favoritsyssla - att sy. Jag tvärlessnade på att arbeta ensam och att det mesta kändes träligt, hur bra betalt jag än fick, och lade helt sonika ner alltihopa, skaffade ett vanligt jobb och packade undan min overlock, alla tyger, maskiner och trådar. De har legat ångestladdat undangömda nu i två år. Men nu börjar äntligen motivationen komma tillbaka igen.

Det blev en sen kväll, mycket diskussioner, bröllopsplanering och en hel del vin. Och imorse när skruttan ville upp tjugo i sju, mindes jag hur det kändes att vakna när ögonlocken känns som två ostskivor och man är alldeles tussig i hela kroppen. Nej, det är inte riktigt värt det faktiskt. Eller jo det är det, men inte i det ögonblicket.

Så, så snart de tog tolvtåget vidare i landet lade hela familjen sig i sängen och sov och grisade till tresnåret. Helt underbart skönt, tack Stina för att vi fick göra det. Nu är hon lunchäten och utvilad och jag är en alert mamma igen. Dagen spenderas fortsättningsvis inomhus och jag funderar på att glutta lite på melodifestivalen ikväll så man inte är helt off när eftersnacket dras. Kanske. Vad ska ni göra?