Stina & Olle

Vi var på kyrkis idag, det är mellan 9:30-11:30 varje tisdag och torsdag, som en slags öppen förskola. Det serveras fika för en femma och är blandat med både mammor, pappor och barn förstås i åldrarna två månader till kanske två år. Barnen alltså.

Det är faktiskt riktigt trevligt både för mig och Stina, hon älskar verkligen att socialisera sig och kryper runt och hälsar på alla med sitt härliga leende, ingen förblir oberörd av hennes lilla hälsning. Om hon inte kryper runt och stjäl leksaker förstås, och när hon väl ryckt loss en ur ett barns hand, som oftast är väsentligt äldre än hon själv och därmed borde vara starkare, kastar hon den åt helskotta och riktar in sig på nån ny pryl i nån annans hand. Det där beteendet har hon ärvt av mig.

Och idag fick hon ytterligare en fästman minsann, Olle. Han är två månader äldre än Stina och hon föll visst pladask för hon kravlade fram till honom det första hon gjorde efter att jag lagt ner henne på golvet.

Han är nog den första lillkillen som inte skrämts av vare sig hennes röst eller hårda nypor så nog är det ett kap allt. De tillägnade sedan nästan hela förmiddagen med att pussas. Eller ja, Stina tog tag i hela hans huvud och sög på hans kinder och liksom mojsade in sig i honom. Gulligt.

Men sedan var han old news och hon kröp vidare för att försöka klättra upp i någons famn. Vet inte vem hon ärvt det beteendet ifrån... Ähum.

Ser faktiskt fram emot nästa kyrkisträff. Om inte annat för att lära mig lite mer barnsånger så man inte behöver improvisera hela tiden, det är inte okej att rimma på samma ord eller sjunga snapsvisor - även om de sjungs långsamt.

Idag lärde jag mig Krokodilsången. Nu kommer jag nöta den hela helgen.