Tankar om Hollywoodfruarna

Svenska Hollywoodfruar hade ju säsongspremiär i tisdags. Även om jag bara sett ett program ännu känns det som att förra året var bättre. Kanske beror det på Anna Anka, eller de där löjliga väninnorna som fnittrande skulle välja ut killar till deras Barbieparty som var hälften deras ålder. De skulle demonstrera hur de öppnade en champagneflaska så att de var tillräckligt sensuella och hade inte ena killen lite mycket hull? Herregud. Missförstå mig inte, jag älskar starka målmedvetna kvinnor, det finns ingenting mer häftigt. Men de där två var ju bara patetiska, att ha självkänsla och självförtroende är för mig inte riktigt samma sak. Och jag kan inte låta bli att fundera... Vilket liv det hade blivit om det var två skrockande gubbar som genomförde samma audition och samma jargong, samma petande på en 20årig tjej i svensk tv?
Nåja, de har säkert hur kul som helst och det är väl ändå huvudsaken med livet, eller hur?

Anna Anka var i sin goda form som vanligt, all heder åt hennes hydda. Jag hyser något underligt för henne. Ett tag stod hon mig väldigt upp i halsen, klart hon är en nagel i de flestas svenska, blåögda ögon. Men nog för att det kanske är onödigt att snacka om hennes misslyckade sexliv i tv med tanke på hennes barn, så tror jag ändå hon är ganska sårbar och ödmjuk när det väl kommer till kritan, det lyser igenom lite då och då tycker jag. En del av det hon säger kan vara en rejäl frisk fläkt ibland och jag tror hon är en bra mamma till sina barn - och trots hennes ibland konstiga utlägg så är hon rätt skön - och korkad är hon definitivt inte.

Men min absoluta favorit är såklart Maria Montazami. Ostkrok har för mig fått en helt ny innebörd. Vilken underbar kvinna. Så harmonisk och skön, så lugn och hon är en sån där man skulle kunna säga vad som helst till och hon har ett bra tips, finns ingenting inte lite mjukt läppstift eller en tjusig tofs kan rädda inte sant? Hon är säkert skitrolig att festa med. Henne skulle jag bara vilja krama om någon gång, det behövs fler som henne. Naiv? Det tror jag inte, även om det många gånger verkar så. Hon är nog bara väldigt, väldigt lycklig.