Finally

Det vankas minsann bröllop i sommar, det är nog det bästa jag vet.
Dels har man anledning att shoppa fina nya skor och att under en längre tid fantisera ihop en underbar klänning - som jag självfallet syr själv och sedan att hitta den perfekta kuvertväskan. Dessutom är det ett par av mina absoluta favoritpersoner det gäller, det är min äldsta bror som gängar sig. Äntligen, den här helgen kommer bli sååå kul, jag bölar redan nu...!

Och igår kom inbjudan, med poststämpeln tryckt över halva kuvertet, den är minst sagt liten. Men snygg. Och större behöver den inte vara heller, det enda som står är en webadress och ett lösenord. Man går alltså in på en bröllopssida, i det här fallet weddingwire.com och skriver in lösen, sen voilá, står alltsammans där; alltifrån boende, dagens upplägg, önskelistor och dresscode - sammansatt som en hemsida. Mycket smidigt. Och miljövänligt, om man nu tycker det är viktigt.

Och inte nog med att det är helt fantastiskt att min storebror och hans E ska gifta sig, jag och maken ska även vara toastpar på deras bröllop, precis som de var på vårat. Nu kanske ni förstår varför jag vill bli av med graviditetsvobblet - vi kommer ju vara bröllopets småbossar som omärkbart sköter alla småproblem som dyker upp, vi kommer synas en hel del och vara gästernas kundkontakt skulle man kunna säga. Då måste man se respektabel ut, inte som en gottegris.

Därför blir det helstekt kyckling med sallad till lunch med en fet currysås gjord på creme fraiche och som vanligt kaffe med vispgrädde till efterrätt. Stina får mumsa majspuré och mosad banan till dessert, den första frukten som hon verkar acceptera minsann! Men nu ska jag löka en stund medan maken och prinsessan är ute och går i det fina vädret.